Nyår

Några timmar före tolvslaget och nu har det redan börjat smälla där ute. Samma elände varje år...

Jag har en hund som blir mer och mer rädd för varje år som går. Det är svårt för en annan att förstå hur några smällar och knallar kan framkalla sådan oro pch ångest, men det gör de. Lugnande medicin kontinuerligt under hela kvällen är vad som behövs för att vi ska klara av det hela och då bor vi ändå på landet. Mitt i skogen faktiskt, men knallarna hörs ändå.

Så för mig och min hund är inte nyår någon höjdare. Synd, för jag gillade nyårsfirande förut, men ångest smittar och jag lider med min hund. Inget kan jag göra för henne, varken lindra eller förklara. Bara uthärda. Så det är vad vi ska göra de närmaste timmarna. När det är över ska jag önska er alla ett gott slut och god fortsättning på det nya året...

Friden återställd

Det var en dag bara, sedan återupprättades vapenvilan mellan systrarna. Fredagen blev ett undantag, men nu är ordningen återställd.

Jag har sett på Sissel att hon vet att jag inte tycker om hennes fräsande. Hon surar ibland när hennes barn vill äta samtidigt som hon och råkar hon då fräsa till viker hon genast undan och går själv därifrån. Hon väntar sig gräl av mig... Och med rätta, för jag har givit henne en frist till sommaren och skärper hon sig inte så får hon flytta.



Men som det ser ut just nu är det ingen fara. Hon och Mira kommer väl inte att bli som de var igen, men om de bara håller fred som just nu, så är jag nöjd. Mira är med inne och kan ligga var hon vill utan att bli attackerad. Att de sedan inte leker med varandra hade jag inte väntat mig. Den tiden är förbi.

Men lilla Thea vill allt bra gärna få igång moster Mira och leka. Men det verkar inte Mira tycka är världens bästa idé...

Katter i repris...

Systrarna Katt, Mira och Sissel, är en evig följetong. Sedan Sissel fick ungar i somras har det inte rått någon vänskap mellan dem.

I september blev de båda kastrerade och det hade en omedelbart positiv effekt på Mira. Sissel har däremot fortsatt med sina lömska attacker på systern. Ibland får hon bara mord i blicken och smyger sig fram för att skrämma bort systern. Ibland blir det riktigt kattslagsnål, men som väl är mest av den högljudda sorten - ännu inga kloskador.

Sakta förbättrar det sig med tiden, men alldeles för sakta. Mira vågar inte vara inomhus när inte jag är hemma och Sissel ligger och har det skönt i sängen, medan systern huttrar i kattkuren utomhus. Det är inte rättvist.

Så kunde plötsligt vi konstatera en stor frid mellan parterna - under julen la de ner vapnen och "lejonet låg ner bredvid lammet". Häpna och förvånade iakttog vi det hela och i flera dagar höll vapenstilleståndet. Men i morse vaknade jag av kattslagsmål igen och Mira vågade inte komma in förrän till kvällen. Då återgick det till stillestånd och systrarna åt smarriga godbitar från samma fat i köket.

Jag har bestämt mig för att se positivt på det hela - det blir stadigt bättre och så bra som det var nu har det inte varit sedan före kattungarna. Perioderna av osämja blir färre och ligger längre isär - kanske kan vi utrota dem helt med åren... Men jag förstår det inte. Varför är Sissel ibland snäll och ibland galen? Är hon sjuk? Har hon ont? Kan det finnas lömska hormoner kvar trots kastreringen?

De kommer väl aldrig att älska varandra igen, men om de bara kan leva i fred bredvid varandra så är jag nöjd.

Citat från Rix FM

Hundens & Kattens Dagbok

HUNDENS DAGBOK

07.00 - Tjohoo, en promenad. Det är det bästa som finns!
08.00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
09.00 - Tjohoo, ungarna är uppe. Det är det bästa som finns!
12.00 - Tjohoo, leka i trädgården. Det är det bästa som finns!
14.00 - Tjohoo, åka bilen. Det är det bästa som finns!
15.00 - Tjohoo, ungarna kommer hem. Det är det bästa som finns!
16.00 - Tjohoo, leka med en boll. Det är det bästa som finns!
17.00 - Tjohoo, matte och husse kommer hem. Det är det bästa som finns!
18.00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
20.00 - Tjohoo, bli kliad på magen i soffan. Det är det bästa som finns!
22.00 - Tjohoo, sova i mattes och husses säng. Det är det bästa som finns!

KATTENS DAGBOK

783:e dagen i fångenskap...
Mina kidnappare fortsätter att tortera mig med bisarra dinglande saker. De frossar i färskt kött medan jag tvingas leva på torrfoder och slemmig burkmat. Det enda som håller mig igång är hoppet att jag en dag ska lyckas rymma, och den milda tillfredsställelse jag får av att klösa på möblerna. Imorgon ska jag eventuellt äta ännu en krukväxt.

Idag misslyckades jag än en gång med att döda mina kidnappare genom att försöka fälla dem med min kropp. Jag borde kanske försöka vid toppen av trapporna.

I ett försök att sätta mina förtryckare ur balans, framtvingade jag en hårboll i deras favoritfåtölj. Kom ihåg: lägg en på deras säng.
Fångade en mus som jag bet huvudet av. Lade den huvudlösa kroppen vid dörren som ett tecken till mina kidnappare om vad jag är kapabel till, så att de ska gå runt i ständig skräck. Bemötandet jag fick var en massa klappar, kramar och gullande om vilken duktig kissemiss jag är. Saker och ting går inte som planerat.

På kvällen dök deras kumpaner upp för någon sorts sammankomst. Jag blev placerad i isolering under mötet, men jag kunde känna doften av deras mat och höra brottstycken från deras kriminella planer. Tydligen var jag inlåst på grund av min kraftfulla förmåga att framkalla något de refererade till som 'allergi'. Jag måste komma underfund med vad detta är så att jag kan använda det till min fördel.

De andra internerna smörar för våra fångvaktare och jag vågar inte anförtro mig till någon av dem inför risken att någon tjallar. Hunden släpps regelbundet ur sina bojor men återvänder frivilligt. Han är uppenbarligen efterbliven.

Fågeln däremot ger intryck av att vara en informatör. Han pratar med våra kidnappare regelbundet, och jag är övertygad om att han rapporterar vartenda steg jag tar. Tack vare sin placering i metallrummet är han för tillfället i säkerhet.
Men jag kan vänta.

Det är bara en tidsfråga innan mina planer slår i verket...

Ny blogg

Den gamla bloggen upphörde fungera, så jag skaffade en annan istället.

Det är ju knappast ont om bloggalternativ och denna (Blogger) har fungerat fint för mig i andra sammanhang i många år. Så jag bytte. Även om "blogdog" var ett roligt namn, så är det ju inget kul alls när det inte fungerar. Välkomna till Blogger!

Morgonluft...

Med viss försiktighet kan jag konstatera att det var ett tag sedan jag såg en mask...

Jag vill ju ogärna förtreta makterna genom att proklamera min lapphund maskfri, men jag har inte sett något av de äckliga kreaturen på ett tag. De var tydligen immuna mot både Lopatol och Axilur, men Droncit/Drontal på både hund och katt och vi tycks ha fått en frist. Vi vädrar morgonluft i alla fall...