Lyra just nu

Ja, nio månader gammal då är man ingen valp längre, utan tvungen att lära sig veta hut på allvar. En massa valpiga saker som numera blivit strängt förbjudna. Lite tråkigt tycker Lyra, som gärna fortsatt vara valp ett tag till.

Exteriört ser hon ut som en korsning mellan en ko och ett mjukisdjur av modell bean-bag. En decimeter högre bak än fram, fransysk och helt utan leder som hämmar rörligheten. Ögonen skelar lätt och just nu är huvudet lite knöligt sedan hon bestämde sig för att se efter om Dinna verkligen menade det när hon morrade över ett ben. Det gjorde Dinna...

Inlärningsmässigt börjar saker landa och det är fortfarande lika skojigt att träna med Lyra. Nu i vintereländet tränar vi inne i köket och tragglar just med det där att apport betyder att man ska hålla kvar grejen i munnen tills man får loss-kommando. Kravapportering alltså... I övrigt är det fritt följ, stegförflyttningar, ligg och stanna kvar på menyn just nu. Man får ju anpassa träningen till utrymmet i köket och fast mitt kök är stort är det mindre än en appell-plan. Till våren ska vi försöka komma med på en grundkurs på SBK för att få träna i miljö och träna med störning. Kanske mest för att se till att matte verkligen jobbar på, för man kan ju inte gå till kursen om man inte gjort läxan. Det brukar fungera för mig och så får hunden aktivering.

Snö är ju ett otyg som borde förbjudas, men det är tur att man kan träna inomhus. Minns att jag tränade Rama i cykelförrådet till det hyreshus där vi då bodde. Det gick fint och hon kom ut ur förrådet till sin första lydnadstävling och tog ett klockrent förstapris och blev tvåa i tävlingen. Men där var det lite mer utrymme än i mitt kök, så där kunde man träna inkallning och sådana saker också. Men såhär mitt i vintern så gör vi så gott vi kan och längtar till vår...

Är det tomten tro?

Lyra

Idag är Lyra nio månader gammal och officiell. Det är hon själv dock lyckligt omedveten om...

Aj, örat!

Ja, idag kom Lyra in med detta trasiga öra. Vad hon gjort vet jag inte i den mjuka snön, men det borde göra ganska ont. Det SER ont ut...

Booooring...

Det har det varit några veckor, enligt hundarna. Matte har legat med grisasjukan och inte varit nå kul alls. Förhoppningsvis blir det bättre nu under jullovet.

Träning

Tjugoåttonde november och träning igen. Både släpspår och apportruta.

Lite blandat resultat och spridda glädjeämnen. På släpspåret fanns ingen tendens denna gång till att vilja gömma kaninen, utan den kom direkt tillbaka till matte. Men det var ett mycket splittrat sök efter den och inte någon direkt spårning hela vägen. Men kaninen hittades och kom tillbaka.

Apportrutan gick kanon - alla kråkor/kajor kom in och söket var ivrigt och ihållande och mycket målmedvetet. Lite pipig under väntetiden när träningskompisen fick apportera, men det kan ha berott på samme kompis eget föredöme, för det var ett himla liv på honom när han stod uppbunden. Inte lätt när man vill så mycket och inte får annat än stå och vänta. Det behövde båda hundarna träna på och det fick de alltså göra...

Ståndsanlag?

Något mycket egendomligt inträffade i Lyras hem idag. När hon kom förbi TV-soffan där husse och matte satt och degade, hörde hon ett konstigt ljud och snodde runt för att ta reda på vad det var.

Och då såg hon det! Ett fult och märkvärdigt djur i den där fåniga burken människorna glodde på - och djuret lät! Ett kort gruff och sedan gjorde hon vad man bör göra i hennes situation - hon stod för djuret för att påvisa för matte att där fanns något hon borde kolla upp. Tack Lyra för din hjälp!

Nya bilder av Lyra

Grattis amerikanska flodkullen

Idag blir ni nio år och har hunnit en bra bit på livets väg. Hoppas ni uppfostrat era människor bra nog för att de ska ha givit er något gott och varit extra snälla mot er idag.

Ankan

Det här är valpens Anka! Den fick hon med sig från sin uppfödare när hon flyttade därifrån slutet av maj och den har varit en kär vän ända sedan dess...

Det är en leksak av vanligt snitt med pip inuti och luddigt tyg på utsidan. En sådan leksak brukar bli mycket populär och det är denna Anka sannerligen. I ur och skur och ut och in i rastgården har den hängt med. Ibland har den blivit kvarglömd ute i regnet och vissa tider har den varit försvunnen, men åter dykt upp.

Nå, det är inget ovanligt så långt – det märkvärdiga är att den har HÅLLIT genom alla dessa veckor av valplek och att den till och med har pipet kvar. Jag trodde inte det fanns en tillverkare som satsade på sådan kvalitet för en simpel sak som en leksak till hund. Helt klart är det rekord på hållbarhet för en kär leksak i detta hur i alla fall. Länge leve Ankan!

Lyra gör det bekvämt för sig

Och visst är det bäst med egen kudde...

Förste november

Allhelgona brukar vi ägna åt att ta en stund att minnas våra frånvarande vänner. Så den här noteringen är till er Sniff, Skutt, Rama, Edda och Hella. Ha det bra – vi ses vid regnbågsbron!

Vilken härlig dag!

Idag var jag och valpen med träningskompisarna Lieselotte, Lukas, Susanne och Tyr ut i skogen tillsammans med ett antal fåglar, en kanin och lite klövar. Enligt principen "man tager vad man haver" hade vi samlat ihop vad vi kunde för en apportsession.

Först fick kaninen motionera med släpspår åt alla hundar. Det gick som smort och alla skötte sig som de skulle. Vi hade hittat fin spårmark där man kunde stå högt som åskådare och se hundarna arbeta. Toppenkul!

Så blev det apportruta med blandat vilt. Tyr och Lukas har ju många gånger förr övat på detta och skötte sig utmärkt, men för lilla Lyra var det första gången. Visst har vi kastat apporter, men aldrig skickat henne på liggande vilt, som hon inte sett falla.

Skulle det vara något problem då? Nej, inte för Lyra. Hon sökte som hon aldrig gjort annat och kom tillbaka med det vilt hon hittade oavsett om hon träffat på det förr eller inte. Så för första gången blev det apport av kråka, kaja, duva och älgklöv. Älgklöven var gigantisk och slog henne på benen när hon sprang, så den var lite jobbig – dessutom var det den hon hittade sist, när hon redan gjort flera sök och började vara ganska trött i huvudet. Men den kom tillbaka den också, om än inte buren så elegant...

Kameran var med denna gång, men när jag tog upp den visade den att batterierna var slut, så jag fick inga bilder. Hoppas Susanne fick några så återkommer jag med dem senare. Just nu blir det gammal skåpmat igen...

Idag blir jag sju månader! Det regnar ute och fortfarande finns en del blåbär kvar på risen. Kort sagt - livet är underbart! /Lyra

Världens vackraste labrador

Ja, det är min det...

Artonde oktober

En bedövande vacker dag, som inleddes snorhalt, men sedan blev helt toppen. Lyra och jag var hos Elisabeth och Anders i Vagnhärad och motionerade rapphöns en smula.

Första fågelkontakten avklarad och intresse väckt. Första kontakt med kanin gick toppen och den apporterades stolt flera gånger och första försök med fågelapport - även detta gick bra.

En jättekul dag för oss båda och nu har vi vilat eftermiddag tillsammans i soffan sedan vi kom hem. Stort tack för att vi fick vara med! Vi kommer gärna tillbaka.

Dagsform...

Ja, idag ville husse med ut på uppfostringspromenad - han ville filma begivenheterna, så vi gick till ett fält för att träna lite sökapport. Vet inte om det var för att husse var med eller det luktade rådjur så underbart eller Lyra helt enkelt kommit i den åldern, men inte mycket fungerade.

En dummy fick vi lämna i markerna, för varken vi eller Lyra hittade den. Hon letade inte så speciellt mycket heller, men vi desto mer... Den stora röda dummyn kom med hem och den hittade hon och hämtade flera gånger, men det fanns liksom inte någon nivå av koncentration i det hela, utan berodde mest på en slump.

Husse, som är bortskämd med att det finns hundar i familjen som alltid hittar sina apporter, tyckte inte valpens uppvisning var mycket att hänga i julgranen. Jag har ännu inte sett filmen, men jag misstänker att jag håller med.

Som avslutning gick vi en sväng över fältet för att få se på lite fältsök, men inte ens det gick. Valpen bara studsade på mig och hårdtacklade mig så jag höll på att gå i backen. Inte en bra dag alltså, men det blir flera och då går det bättre. Om det aldrig går dåligt glömmer man glädja sig när det går bra.

Vi fick i alla fall avslutningsvis några nya bilder på fröken göken uppställd. Och även om hon inte kan koncentrera sig, så är hon i alla fall snygg...

Hamster

Så roligt

Det tycker både matte och hund... Att vara i skogen med Lyra är som att flyga själva. Hon far som en raket genom blåbärsriset och vi tränar det ena och andra. Idag övade vi bland annat på sitt-stanna-kvar, som synes.

Mest blir hon en suddig fläck i bland skogens blad, när hon dra förbi.

Men ibland stelnar hon till så fokus hinner med.

Lyra igen

Idag dristade vi oss ut på en "uppfostringspromenad" igen. Hältan är mycket bättre - faktiskt så bra att det knappast märks längre.

Lyra blev själaglad när hon förstod vad som var på gång. Sprang bredvid mig och slickade lite på handen. Utanför dörren gjorde vi halt och tog lilla dummyn. Sitt - apport - håll fast. Gick hur bra som helst - hon till och med satt kvar. Så tog vi den stora, som brukar vara ute lika snabbt som man lägger in den, men det gick lika bra som den lilla.

I skogen tränade vi som vanligt inkallning, gå vid sidan och sitt på handsignal. Vid ett tillfälle tyckte Lyra matte kunde vänta vid inkallningen, men då kom kärringen ångande genom blåbärsriset och var arg, så det var bäst att vara uppmärksam. Det går mycket bättre nu med kontakten utomhus och det känns som om vi börjar växa ihop.

Hon är en helt underbar hund att träna med - glad och ivrig, men ändå fokuserad och koncentrerad. Lär snabbt och bortser helt från missöden (som ifall man skulle råka trampa på en tass eller göra något annat som skulle skrämt en vekare hund). Det här är helt enkelt precis en hund i min smak. Jag ser fram mot allt kul vi ska ha ihop och varje liten "uppfostringspromenad" är ett nöje i sig och något jag längtar efter. Vi har kul ihop.

Valpen bättre...

...men nu är lapphunden halt. Hon har åter igen skalat av sig en bit av trampdynan – för tredje gången denna höst. Alltid är det något.

Alltjämt halt...

Ja, unga fröken linkar fortfarande omkring med en ond tass. Riktigt hyggligt ser det ut sedan hon tagit det lugnt medan jag varit på jobbet, men hem med mig kommer lapphunden och de två leker så det ryker numera. Och ingen valp kan tacka nej till lek... Sedan haltar hon värre igen, men hur hindrar man hundar från att ha kul ihop med mindre än att stänga in dem var och en för sig?

Jag avbryter alltför vild lek och håller tummarna för att inte just det onda stället ska komma i vägen. Det gör det sällan, för jag hör inga nödrop, men nog är valpen halt alltid när hon kommer in. Våra "uppfostringspromenader" får bli regelrätt träning i trädgården - sitta, gå fint och hålla apporten. Saker man kan göra utan att flänga runt. Jag ska hitta på lite fler grejer att börja med, så hjärnan håller igång (ja, jag menade ju egentligen hennes hjärna...). Kanske blir det hela en skänk från ovan och en början på en bra utbildning för en ung dam med långa ben.

Halta Lotta

Idag var valpen och lapphunden i trädgården och lekte när jag plötsligt hörde en vild klagan där ute. Alla kom på fötter och rusade runt och i sinom tid kom lapphunden in med valpen. En ynklig liten sak med bara tre användbara ben kvar. Om de lekt så vilt att hon trampat fel eller flugit för lågt över något hinder vet jag inte, men tassen gör rysligt ont.

På rastningen hoppade hon på tre ben och har varit påfallande dämpad hela kvällen. Legat still och inte flängt runt och det är väl antagligen det bästa för henne just nu. Hon kan vika ihop den onda tassen och lägga sig på den, så bruten kan den inte vara, men att sträcka ut den och sätta vikt på, det går inget vidare. Jag kan inte se något fel med den och hon reagerar inte när jag tar i den. Jag vet faktiskt inte vad som är fel, men fortsätter det får det bli veterinären på tisdag när jag är ledig. Det är för sorgligt att ha en valp som ligger som en urvriden trasa och mår dåligt. Hoppas en natts sömn gör henne gott.

Träning

Eftersom fröken valp blivit så aktiv trappade jag upp träningen en aning. Vi var ute i skogen och tränade, förutom allt det vanliga, som komma på inkallning och sitta vid sidan, även apportering med liten dummy. Gick kanon - Lyra letade ivrigt och uthålligt och kom direkt till mig med dummyn. Om jag sedan låtit bli att krångla till det med att sätta samman två moment - vid-sidan och apport - så hade det varit bättre...

På hemvägen gick vi ner till sjön och Lyra gick i och simmade helt utan tvång och besvär. En liten kotte på vattnet räckte för att få ut henne, flera gånger, fast hon höll på att dränka sig första gången. När bottnen tog slut försökte hon fortsätta gå och då försvann hela hunden under vattnet med ett plupp. Men vem bryr sig om sådana småsaker.

Nu sover hon gott. Skönt att det går att få henne trött innan hela hemmet (och rastgården) är uppätna.

Slut på smekmånaden...

Ja, gullegull-tiden med valpen är nu över - här är fullt-ös-medvetslös hela tiden. Allt försvinner in i käften och tuggas till pulp; mattor, fällar, räkningar, kartonger, böcker... Alltmedan valpen tar på sig sitt bästa änglaansikte. Tur att hon är så söt - annars vete sjutton vad som skulle hända.

Med andra ord är hon en helt vanlig valp.

Nya fotoövningar

Och jäklar vad valpen tycker det är roligt - svansen går hela tiden. Ändå fick vi ju hyfsade bilder...

Början av september

Ingen bra start på månaden. Tussen har blivit tokig och vägrar gå ut - antingen har hon varit med om något chockartat ute och blivit skrämd eller så är hon sjuk på något vis.

Hon ligger bara på sitt loft högt uppe under taket och sover/vilar. Nere och äter ibland och eftersom hon vägrar gå ut så ställde jag in en kattlåda till henne i köket. Gissa om den blev använd igår! Visste inte att en liten katt kunde pinka så mycket, men då hade hon nog hållit sig länge, stackarn.

Och lapphunden blev halt och vill inte gå på baktassen. Den är tydligen sönderskuren och det svider väl. Ser inte så allvarligt ut, men ont kan det ju göra ändå. Blir någon mer drabbad nu så kommer jag att känna mig förföljd...

Lättlärd...

Det var bara förnamnet på fröken Lyra.

Idag gick vi vår tredje "uppfostringspromenad" - redan har det hänt massor. Vi började ju med inkallning med pipa och sitt vid sidan. Det gick snabbt att lära sig och idag började vid med att gå vid sidan. Inga problem. Valpen trippar sött vid min vänstra sida och tittar upp på mig. Alltid lika glad och verkar som hon tycker det är stormkul. Vad roligt det ska bli att få utbilda denna dam!

Skolstart

Trött efter första dagen i skolan

Det är inte bara matte som börjat skolan - valpen har också gjort det.

Igår var fröken Lyra så övermåttan hemsk när vi var ute att jag beslutade att hon får gå kopplad på gruppromenaderna och så får det bli "uppfostringspromenader" för bara henne och mig. Idag var det dags för första skoldagen och det gick så oväntat bra. Vi tränade sitt vid sidan och komma på pipan och det landade väl hos henne. Hon drog inte ens i kopplet och vi hade en riktigt trevlig stund tillsammans.

Så första dagen i skolan var toppenbra - hoppas resten blir lika bra...

Inget roligt...

Det är vad hundarna tycker. Inget roligt alls blev det, för matte envisades med att bryta tån igår och kunde bara linka i sakta mak en obetydlig sträcka med de förhoppningsfulla morgonhundarna.

De vuxna förstod helt och fullt att något var på tok och var mycket hänsynsfulla, men valpen begrep givetvis inte ett dugg. Tyvärr blir det väl några veckor nu med mindre roligt för hundar - tår läker, men det gå inte på en kvart.

Vi ska se om vi kan hitta på något annat kul för djur, när tån börjat göra lite mindre ont. Just nu vill matte bara sitta med foten högt och skriker högt om en hund så mycket som tittar på den. Allt har sin tid - nu är det tid att läka.

(Det syns mycket mindre än det gör ont...)

Nya fotoförsök

Denna gång lyckades jag med fronten, men bakstället ser mer tveksamt ut. En vacker dag ska det nog smälla till och jag får både bak och fram snygga på samma gång...

Honken i plurret

Blöt efter arbetet

Så har vi provat oss på vattenapportering för första gången - valpen, honken och jag...

Honken flög ut i vattnet och valpen tvekade. Jag gick med ut och hon kom med och sträckte sig försiktigt efter honken och drog upp den. Jättelycklig.

Honken flög igen - denna gång längre ut. Valpen vadade snabbt ut och tog så på eget initiativ stegen ut och simmade fram till den och bärgade den med mycket plask och glada miner.

Även en tredje flygtur slutade med lyckad landning på stranden för dem båda. Duktig valp!

Pappa är ju fransman så då kanske
det är okey att vara fransysk?

Älskade "honk"

Tyvärr fick jag ingen bild av valpen och hennes "honk" - kanadagåsen med ljudeffekt.

Vi var ute andra gången med den idag och hon verkade acceptera att det var tillbaka till matte man skulle springa och inte åt andra håller eller i gömsle under huset. Jag fångade upp henne när hon var på väg förbi och vi hade en trevlig stund tillsammans med "honken" och snabbt landade det att tillbaka till matte var kul och bra. Klok tjej.

Nästa gång ska jag be sonen ha kameran beredd så det hela förevigas. Idag blir det gammal skåpmat i bildväg.

Segerns viktoria!

Om man väntar tillräckligt länge och är lagom valpig och foglig, så får man till och med sova tillsammans med sura Dinna. Här är bildbeviset!

Snart fyra månader...

Kors vad tiden går. Snart fyller unga fröken fyra månader och nog märks det att hon blivit äldre alltid.

Inte alls lika mycket kiss i tid och otid - ibland tror jag nästan att hon fattat detta med att inne är inne och ute är ute. Benen börjar bli lååååånga - nu är hon jämnhög med lapphunden, men har givetvis en hel del massa att växa på sig.

Att gå i koppel fungerar och inkallningen har börjat sitta. Tack för det - vem kan ha en hund som är helt onåbar och plötsligt bara drar iväg? Nu håller hon bra koll på mig, så jag äntligen kan börja med lite träning i skogen - nu när jag vet att hon inte kommer att försvinna.

Bilar är fortfarande läskiga, men i mindre omfattning. Att gå tillsammans med de vuxna hundarna och se hur de hanterar trafik har gjort underverk. Att damen sedan då dessutom lärt sig gå vid vänster sida på "sin position", utan att veckla in sig och byta sida, är ju skönt. Det underlättar när man har fem jyckar att de inte trasslar in sig till ett enda nystan.

Och hon sitter som en ängel för sin matskål och väntar på tillstånd att börja äta. Det satt långt inne, kan jag säga, men nu är vi där.

Inlärning...

Nu har valpen lärt sig vad man ska göra NÄR man kissat inne. Då ska man snabbt springa ut... Snart har vi kanske nått fram till det omvända också, att valpen springer ut INNAN den kissar. Hoppet är det sista som dör.

Fem på promenad

Husse har åkt till England och jag tog det som förevändning att börja träningen av att "gå i grupp".

Som alla vet, som försökt, är det inte det samma att gå med en hund som med fem - de måste "köras in" så man kommer någonstans alls och inte bara blir insnodd i fem koppel. Det jobbet började vi idag och det gick över förväntan.

Fröken valp var givetvis uppspelt och studsade runt, men greppade snabbt principen att alla skulle förflytta sig framåt och, efter några tillsägelser, även att det skulle ske i samma fart. Lyra tycker inte om att gå i koppel, så träningen har varit minimal, men efter endast en gång förstod hon att matte inte ville hon skulle dra. Bilar är läbbiga, men ingen kom när vi gick på vägen, så det hela blev inget trauma. I tryggheten med de andra hundarna hoppas jag att vi ska lära oss bemästra rätt bilteknik.

Tid att kissa hade hon dock knappast ett par blixtsnabba skvättar, men det var ju också först gången. Svansen var i topp och lilla fröken hade en toppenkvart.

Lyra utforskar världen

Idag har det varit roligt värre. Trots 32 graders hetta var valpen vid gott mod.

På morgonen kom låtsasmorbror Lukas på besök och det var spännande värre. Vi var nere och badade och valpen var ute och simmade. Det verkade som om hon tyckte det var kul när tassarna släppte bottnen och hon började flyta. Det är bara tredje gången vi är nere vid vattnet, så det är bra för en tre månaders valp.

Mitt under besöket lyckades valpen vrida till tassen så hon fastnade med trampdynan mellan brädorna i golvet på verandan. Valpen skrek och satt fast och det var inget annat än att bända loss en golvbräda så hon kom loss. Inga bestående men uppstod, men tur vi var flera närvarande för att hålla galen valp stilla och samtidigt hämta kofoten är inte lätt.

Sedan blev det allt det vanliga, spännande som hundar gör - vardagsträna, böka i trädgården, leka med Tara oxh Ælva och bara vara. Livet är fullt av roliga saker, som till exempel vattensamlaren nedanför stuprännan.

Det gör en inte bara glad och förväntansfull,

utan också smutsig om nosen...

Sissels äventyr

Sissel har varit borta i fyra nätter. Det är rekord till och med för henne. Nog är hon ute och ränner ibland, men man brukar ju se henne mellan varven, men nu har vi inte haft en glimt sedan början av veckan.

Det lilla svarta trollet Oroan tassade genom huset - vad kunde ha hänt? Att katten just lagt av sig sitt halsband och ännu inte fått på sig ett nytt gjorde ju inte saken bättre. Flera gånger om nätterna var jag uppe och lyssnade efter ljud och såg efter om han kanske kommit hem för att äta. Henne splats på min skrivbordsstol gapade förfärande tom och jag började vänja mig vid tanken på att den skulle fortsätta vara det.

I morse var hon tillbaka. Plötsligt dök hon bara upp i köket och fördjupade sig med iver i matskålen. Sög i sig en god portion kattkulor och en halv påse mjuk kattmat (delad med sin syster). Hon tyckte jag överdrev, sa hon - det var väl inte så märkvärdigt med några dagar hit eller dit och hon visste minsann var hon varit hela tiden... Nåja, jag fick på henne ett nytt halsband innan hon försvann ut i Katternas Paradis igen. Snart nog är det regn och snålblåst igen och det gäller att ta vara på sommaren - speciellt när man är katt.

En valp är sötast när den sover...

Ja, visst är det så...