En helt vanlig kväll...

...framför brasan. För var ska man vara om inte i värmen framför brasan. Där är det trångt om saligheten.

Kattungen löper

Tänk så det kan gå - liten blir stor...

Lilla Thea, som föddes i somras, har börjat löpa! Jag har inte hängt med i svängarna - tänk att hon blivit så stor. Men hon är drygt nio månader faktiskt - född 17 maj. Nu far hon runt i huset och utstöter små gulliga ljud och stryker sig mot de andra katterna. Oavsett om de är killar eller tjejer, för hon har själv ännu ingen aning om varför det pirrar i hela hennes kropp.

Det lustiga är att min äldsta hankatt, Tuvok, som varit kastrerad i många år och aldrig haft egna erfarenheter av att göra kattungar, plötsligt tagit kommandot. Han tar ett ordentligt nacktag på lilla fröken och ställer sig över henne. Så står han där en stund och håller fast henne. Han vet väl inte vad han gör, för det verkar bara vara en del av parningsbeteendet som finns kvar i honom, men det håller dem ju sysselsatta...

Kastrering till Thea är beställd till sportlovet och helst ser jag ju att hon inte är ute och slarvar och gör ungar innan dess. De försvinner ju visserligen med livmodern, men det känns ändå lite visset.

Livräddaren

Ælva har fått en reflexväst av min syster. Hon fick dem av något företag och de var för stora till hennes djur. De var för stora till Ælva också...

Ett faktum är att jag tror den som sytt dme inte hade en aning om hur en hund egentligen såg ut och var byggd, men med nål och tråd och SAX fick jag den att passa lilla fröken. Hon går på min högersida längst ut mot trafiken och nu hjälper hon oss att synas och räddar alltså våra liv varje dag. Så tycker i alla fall hon själv om att se på saken...

Röda overaller

Idag löste vi ut på posten Savannahs och Dinnas nya fina overaller. Röd fleece med reflexband, som de blev såhär fina ut.

De var lite krångliga att komma i, men båda två bar dem väl och kommer att hålla sig varma om det blir kallt igen. Vad matte håller på med däremot vet de inte, men hon är ju en konstig varelse...

Köksdramatik

Vi har ett stort kök, som fungerar som husets nav och den plats kring vilken all aktivitet kretsar. Där finner man också som regel alla djur.

På morgonen hasar jag mig dit ut med fyra hundar i släptåg och där ute träffar vi resten av djuren - de sex katterna. Nåja, alla är väl inte på plats genast - en del har ju egna agendor och de är väl katter och gör som de själva vill... Men är kattskålarna tomma brukar som regel sex förebrående ansikten vändas mot mig - "hur kan du låta oss svälta på detta vis?"

Jag häller upp kattmat och hundmat och förbereder frukost åt de tvåbenta, utan att vara riktigt vaken. I morse tyckte jag att jag hörde ett svagt pip som lät som lilla Thea, men hon var inte där så jag tänkte inte mer på saken. Mat serverades och så småningom kom jag till att rensa upp efter nattens kattlekar. Det stod ett par plastbackar av den sort man förvarar saker under sängar i och en hade ramlat upp-och-ner. Just medan jag lyfte upp den hann jag med att tänka: "Vad skulle hända om en katt blev fångad under en sådan här låda?" Och så lyfte jag och fram kröp Thea...

Hon verkade lite dämpad och alla de andra luktade noggrannt på henne. Hur länge hon legat instängd under plastlådan eller hur mycket luft hon hade kvar där inne, vet jag inte, men snart nog hade hon repat sig och lekte med sin bror igen.

Behöver jag säga att plastlådorna inte står kvar i köket. Unga katter bör ha ofarliga leksaker.

Iskyla

Det var inte måttligt kallt idag! Vi hade inte hunnit ut på vägen innan Savannah började hoppa på tre (eller två växelvis) och ha sådan köldkramp att hon inte ville stå på någon tass. Ute på vägen började Dinna skrika och ruska på huvudet - hennes öron hade frusit till och gjorde jätteont. Matte fick ta av vantarna och värma dem en stund, så kunde vi fortsätta. Tara linkade på och lyfte den tass som gjorde mest ont och till och med lapphunden lyfte en tass och hoppade till en aning. Hon menar nog att Lappland kan vara, för där är ännu kallare...

När vi steg upp visade termometern -18 och framåt dagen hade det stigit till cirka -12. Vi eldar och dricker varmt te (de tvåbenta) och håller värmen inne ganska bra. De lovar varmare fram i veckan - skönt!

Ett års frist

Så var det över för ännu ett år. Vi har överlevt nyårsnatten och slipper prövningen tills nästa år. Det är inte lätt att vara labrador...