Träning

Tjugoåttonde november och träning igen. Både släpspår och apportruta.

Lite blandat resultat och spridda glädjeämnen. På släpspåret fanns ingen tendens denna gång till att vilja gömma kaninen, utan den kom direkt tillbaka till matte. Men det var ett mycket splittrat sök efter den och inte någon direkt spårning hela vägen. Men kaninen hittades och kom tillbaka.

Apportrutan gick kanon - alla kråkor/kajor kom in och söket var ivrigt och ihållande och mycket målmedvetet. Lite pipig under väntetiden när träningskompisen fick apportera, men det kan ha berott på samme kompis eget föredöme, för det var ett himla liv på honom när han stod uppbunden. Inte lätt när man vill så mycket och inte får annat än stå och vänta. Det behövde båda hundarna träna på och det fick de alltså göra...

Ståndsanlag?

Något mycket egendomligt inträffade i Lyras hem idag. När hon kom förbi TV-soffan där husse och matte satt och degade, hörde hon ett konstigt ljud och snodde runt för att ta reda på vad det var.

Och då såg hon det! Ett fult och märkvärdigt djur i den där fåniga burken människorna glodde på - och djuret lät! Ett kort gruff och sedan gjorde hon vad man bör göra i hennes situation - hon stod för djuret för att påvisa för matte att där fanns något hon borde kolla upp. Tack Lyra för din hjälp!

Nya bilder av Lyra

Grattis amerikanska flodkullen

Idag blir ni nio år och har hunnit en bra bit på livets väg. Hoppas ni uppfostrat era människor bra nog för att de ska ha givit er något gott och varit extra snälla mot er idag.

Ankan

Det här är valpens Anka! Den fick hon med sig från sin uppfödare när hon flyttade därifrån slutet av maj och den har varit en kär vän ända sedan dess...

Det är en leksak av vanligt snitt med pip inuti och luddigt tyg på utsidan. En sådan leksak brukar bli mycket populär och det är denna Anka sannerligen. I ur och skur och ut och in i rastgården har den hängt med. Ibland har den blivit kvarglömd ute i regnet och vissa tider har den varit försvunnen, men åter dykt upp.

Nå, det är inget ovanligt så långt – det märkvärdiga är att den har HÅLLIT genom alla dessa veckor av valplek och att den till och med har pipet kvar. Jag trodde inte det fanns en tillverkare som satsade på sådan kvalitet för en simpel sak som en leksak till hund. Helt klart är det rekord på hållbarhet för en kär leksak i detta hur i alla fall. Länge leve Ankan!

Lyra gör det bekvämt för sig

Och visst är det bäst med egen kudde...

Förste november

Allhelgona brukar vi ägna åt att ta en stund att minnas våra frånvarande vänner. Så den här noteringen är till er Sniff, Skutt, Rama, Edda och Hella. Ha det bra – vi ses vid regnbågsbron!