Mina djur

Elva år

2011-11-18T17:50:00.003+01:00

Savannah firar idag sin elfte födelsedag - elva långa år sedan hon och hennes syskon såg dagens ljus. Jag minns deras tid i valplådan som besvärlig, mest för att det var vinter och strömavbrott och jag fick titt som tätt smälta snö på kaminen för att kunna hålla rent i hos dem.

Vår jubilar har tyvärr fått tillbringa dagen med värk i käften av en infekterad skada sedan i våras. Den blossar upp ibland och nu är det värre än på länge. Blir det inte bättre med den vanliga kurer så blir det ett födelsedagsbesök hos veterinären i nästa vecka och det hade vi ju alla kunnat vara utan. Man blir ju dessutom alltid orolig när en gammal hund inte mår bra...

Men idag är hon med oss och vill vara med och hälsa till alla sina syskon - de på jorden och de i hundhimlen. Vore roligt med en rapport från er alla så vi får höra hur ni har det!

Kattliv...

2011-10-26T09:36:00.001+02:00

Så var det dags igen...Katten Klös har varit och gjort av med ännu ett av sina nio liv - han har inte så himla många kvar att ta av. Tilltufsad och ont i tassen och en bit öra saknas. Vad han upplevt har jag ingen aning om, men nu vilar han ut...

Soligt möte

2011-10-22T15:26:00.005+02:00

Vi träffade Sami och matte Vera. Sami föddes hemma hos oss för ett och ett halvt år sedan.

Det var ett kärt möte och väldigt roligt att se vad det blivit av henne och även att se mor och dotter tillsammans.

Det har ju hänt en del sedan vi såg henne sist...

Regnbågsbron i Wikipeida

2011-10-10T11:35:00.002+02:00

Nu har även Wikipedia fått nys om saken...

The story tells of a green meadow located "this side of Heaven" (i.e., before one enters into it). Rainbow Bridge is both the name of the meadow and an adjoining bridge connecting it to Heaven.
According to the story, when a pet dies it goes to the meadow, having its body cured of any illnesses, frailties and/or injuries. The pet runs around and plays with other pets, missing only one thing – the love and companionship of its owner, who is still alive on Earth.
Upon the pet owner's death, on his/her journey toward Heaven s/he crosses the meadow. While doing so, the pet (along with any other pets the owner had while on Earth) spots its owner and runs to greet him/her. Reunited, the pet(s) and owner cross the Rainbow Bridge together into Heaven, never again to be parted.

Hundar och mat

2011-09-24T12:11:00.002+02:00

En av mina hundar har matvägrat sedan i augusti. Hon löpte i juli, så hormonerna går högt, men jag tycker ändå det är tidigt att börja kinka med maten efter så kort tid.

Och värre och värre blev det. Sista dagarna har jag inte fått i henne någon mat alls och hennes humör har varit därefter. Hade ju egentligen tänkt avvakta till efter sken-nedkomsten, men det kändes inte rätt så i fredags hade jag tid och skulle ringa veterinären.

På morgonen vägrar hunden som vanligt helt att äta. Men sonen gick på ren ingivelse och tog en näve av varje sort av hundmat - hennes egen och de andras - och gav henne. Hon glupade i sig av de andras. Hon var SÅ hungrig. Jag gav henne en skål med den maten och hon åt varje smula.

Sedan dess har hon ätit all mat hon fått. Hon har egen mat för hennes mage har varit för jävlig och äntligen hittade jag i våras ett foder hon mådde bra av. Hon la på hullet och har blivit bra i magen. Men ingen mat aldrig så bra fungerar om den inte blir äten. Så nu äter hon också Doggy som de andra. Vi får se om det kan fungera eller vi får botanisera bland vetefria smakligare foder.

När detta hände så mindes jag hur en av katterna alltid brukar komma för att få en Doggykula när jag häller upp ny hundmat i bunken. Men när jag erbjöd honom en bit av det andra fodret nobbade han. Smaken är tydligen olika.

Så nu avvaktar jag absolut till skennedkomsten är passerad innan jag försöker ta reda på om min hund har någon åkomma. Nu känns det helt okey att vänta.

Arton år sedan...

2011-08-20T09:09:00.004+02:00

Årsdag... 20 augusti 1993 föddes min Edda.

Hon och jag följdes åt i vått och torrt i tolv och ett halvt år. En ofattbart lång tid medan den pågår, men nu är det redan längesen. Hon fattas mig...

Katters tankar

2011-07-24T18:53:00.002+02:00

Min lilltjej, Tussen, har inte varit den samma sedan hon kom hem efter sitt trauma sedan hon blivit hundbiten. Det var väl väntat...

Vad jag inte väntat mig var att hon skulle förändras på det här viset. Hon är numera klart MER social mot sina människor. Hon har MER förtroende för oss och blir inte lika lätt skrämd av plötsliga rörelser eller försök till närmanden.

Hundarna håller hon sig ifrån - det undrar jag inte på. Men när det gäller oss tvåbenta har det gått åt helt andra hållet. Katters tankevärld är nog för alltid stängd för mig, men ibland blir man ju positivt överraskad.

Åska och ormar

2011-07-23T08:46:00.005+02:00

Så var det dags igen... Det åskade halva natten och regnet vräkte ner. På morgonen satt Klös i uterummet och såg konstig ut. När jag gick ut till honom såg jag att det var blod runt honom och att frambenet var ordentligt svullet.

När jag försökte titta väste han eftertryckligt till mig och det gör han aldrig annars, så jag förstod att det gjorde ont. Vi har alltid sagt att han, som är en stor ormjägare, hade en teknik som gjorde honom immun, men nu var det tydligen slut på hans tur. Ett ormbett gör ont!

Jag försökte ge honom kortison, men han spottade ut och väste och morrade. Jag lät honom vara och han tyckte det var bäst att ge sig ut i regnet igen. Jag ville inte bråka mer med honom, så han får kura ihop sig tills det känns bättre. De katter som tidigare blivit bitna av orm har snabbt blivit återställda oavsett om man lyckats ge dem medicin eller inte.

De säger ju dessutom att man inte ska ge kortison mot ormbett längre. Varför vet jag inte. Jag hoppas min Klös snart mår bättre - och att han lärt sig att ormar är en farlig leksak...

Hemma igen!

2011-07-11T16:07:00.002+02:00

Och hur underbart skönt är inte det... Vi har haft en lång gosestund och jag har kunnat undersöka skadorna. Det har nog gjort ont, men ser inte så allvarligt ut. Vi hoppas på god bättring.

Otursförföljd!

2011-07-08T12:08:00.001+02:00

Ja, det är så det känns nu... Det finns liksom inget slut på eländet.

I tisdags hände det där som inte får hända - en av katterna lyckades drumla rakt på en vovve som vilade på ett rov (en kartong) och blev biten. Katten försvann till skogs i ett huj innan jag hann se hur det var med henne och hon har inte kommit tillbaka. Det är min mest hemkära katt, kan jag tillägga - hon är ALLTID hemma.

Så är hon chockad och törs inte komma hem? Är hon skadad och ligger och är dålig? Hundbett kan ju bli elaka infektioner av... Eller är hon helt enkelt död?

Kan jag få behålla de djur jag har kvar nu - snälla!

Min hund

2011-07-04T22:02:00.003+02:00

Savannah mår bättre. Hon är gladare, pigg i ögonen och orkar mer. Fyra dagar sedan vad-det-nu-var drabbade henne i torsdags och en ny tingens ordning verkar ha inställt sig.

Personligen tror jag på hjärnblödning, men veterinären vill inte gå längre än att det är nervsystemet som är angripet - varifrån angreppet kommer är oklart. Nerver kan läka, men det tar tid och tid är en bristvara för en snart elvaårig hund. Sanningen är alltså att Savannah aldrig blir återställd.

Men behöver det vara en katastrof? Savannah lider inte just nu. All vår omsorg har höjt hennes livskvalitet så jag tror hon har det bättre nu än hon haft på länge. Hon vänjer sig rätt enkelt vid den nya ordningen - kompenserar för det som inte fungerar och använder andra metoder för att åstadkomma det hon vill. Vi talar ju inte om att överleva evigheten, utan om att leva ett hundliv till slut...

Savannah har lärt mig en massa om livet de här dagarna. Hon förmedlar själv en stark känsla av glädje - livsglädje och närvaro, helt utan rädsla. Hon är här och nu och i detta ögonblick av tiden kunde inte hennes liv vara bättre. Hon har inte ont om tid - hon har all tid i världen - tid att beta blåbär i skogen och lufsa längs skogsstigarna i sitt eget tempo. Jag önskar att jag kommer att kunna åldras och anpassa mig till mina egna tillkortakommanden på samma eleganta vis. Jag ska i alla fall göra allt jag kan för att Savannahs sista tid ska bli den bästa i hennes liv.

Dagens dramatik

2011-06-30T17:35:00.002+02:00

Nya hundäventyr... Idag var det äldsta jycken som plötsligt inte fick med sig benen på högersidan - hon såg ut att vara berusad och drattade omkull och kunde inte komma upp. Veterinären kunde väl inte säga varför, men vi har fått med oss lite blandade preparat för fästingsjuka, diskbråck, blödning (avsvällande). Kanske går det. Vi har i alla fall försökt, men damen är tio och ett halvt år gammal, så det blir ju ingen evighet ändå...

Vilken vidrig dag!

2011-06-24T18:46:00.008+02:00

Jag ska inte gå in på alla detaljer, men helt klart den värsta midsommaren på länge.

Började strax efter lunch när jag insåg att en av mina hundar fattades. Hur, var och när hon försvunnit hade jag ingen aning om. Jag hojtade mig blå, men inget hände, så jag tog resten av gänget och trampade ut i skogen, fortfarande trumpetande glatt. Och ungefär en kilometer bort hittade vi den försvunna, som kom strosande genom skogsgräset och såg varm och trött ut.

Hem igen och tio minuter senare var hon borta igen. Jag tror jag hittade hålet under stängslet där hon försvann. Men försvunnen var hon och den här gången gick det inte så lätt att hitta henne. Jag finkammade terrängen tillsammans med mina trogna spårhundar, men vittringen var inte varm längre. Jag slog även min tå illblå på en sten, men den fick hänga med ändå. Jag tror jag sett varje sten i min närskog nu och varje tuva och varje snår. Men någon försvunnen hund fann jag inte. Till slut var jag tvungen att inse dels att hon antagligen rört sig ut ur närområdet eller blivit upplockad och dels att om inte jag fick i mig mat skulle jag bli sittande på en sten i skogen.

Hem alltså, men aptiten var väl inte så där lysande. Ett tag ägnade jag mig åt fullkomlig förtvivlan, men försökte rycka upp mig. Och DÅ hörde jag det! Dundret i marken av någon som hade bråttom hem. Rusade ut på framsidan och det blev ett kärt återseende är min försvunna madam äntligen kom hem, fyra timmer efter senaste försvinnandet.

I morgon ska vi gå tillsammans ut i trädgården och hon ska få visa mig var hon tog sig ut. Just nu är hon TRÖTT och jag misstänker att hon även i morgon kommer att vara lite dämpad och kanske inte SÅ pigg på att ta sig ut igen. Hoppas jag. Den här gången ska jag förekomma henne!

Lyra

2011-06-23T20:36:00.003+02:00

Jag kom till en lustig insikt härom dagen... Ibland kommer klarheterna när man tänker på annat och så var det nog för mig.

Jag insåg plötsligt att jag inte längre längtade efter ännu en hund. I många år har jag gått och funderat på vad jag skulle skaffa härnäst och hur jag skulle välja - jag har saknat något hos de hundar jag haft och letat efter det där speciella.

Men jag har inte längre bråttom till nästa hund. Jag har den hund jag vill ha och det är Lyra. Hon har just precis det jag vill ha hos en hund. Jag är nöjd. Jag hoppas vi kommer att få ett fint liv tillsammans...

21 juni

2011-06-21T17:45:00.002+02:00

För 22 år sedan föddes min första weimaraner - Rama. Idag minns vi henne och andra frånvarande vänner, som vi behåller i våra hjärtan.

Vid evighetens port...

2011-06-08T12:37:00.004+02:00

Nu är det mer än en månad sedan Sissel kilade genom evighetens port. Tänk att någon så liten kan fylla så stor plats och lämna sådant tomrum.

Jag saknar dig, vännen... Allt här hemma är som vanligt, men ändå helt annorlunda sedan du försvann. Kärlek tar inte hänsyn till bagateller som döden och du finns hos mig varje dag.

Bästaste Sissel! Vi ses vid regnbågsbron.

1 år

2011-05-26T21:28:00.002+02:00

Idag är det ett helt år sedan fyra små orange labradorer såg dagens ljus i vårt kök. Vi önskar dem alla lycka till i livet.

29 april

2011-04-29T13:36:00.002+02:00

En del dagar är tunga hur mycket solen än skiner. Den där sista resan som man som djurägare har att göra är alltid lika svår. Idag fattas oss en Sissel...

Pension

2011-04-10T18:00:00.002+02:00

Grattis alla skottar i Savannahs första kull. Idag blir ni åtta år och går i pension. Hoppas ni får många fina år till!

Olycksfågel

2011-04-05T11:41:00.004+02:00

Lyra har varit på't igen... Pillat in något grejs i ögat och skadat hornhinna. Grejset satt kvar så vi fick vackert åka till veterinären och få det bortopererat. Behöver jag säga att det var på jourtid...

Men allt kom bort och ögat är inte illa skadat utan ska nog läka fint. Det fina i kråksången var att det visade sig att damen gått upp flera kilon och nu väger 27 kg. I julas var det 24 - känns som om vi ändå är på rätt väg på något vis. Men ögonen tycker hon ska vara rädd om...

Grattis Ælva!

2011-03-03T08:42:00.004+01:00

Världens bästa lapphund blir fyra år idag.

Hälsa

2011-02-05T23:36:00.002+01:00

Idag var en bra dag. Lyra är för första gången i sitt liv bra i magen och Savannahs åtgångna mun ser klart bättre ut - mindre rött tandkött och nästan så det ser ut att ha växt tillbaka en aning, men det kanske bara är önsketänkande. Hoppas trenden håller i sig!

Mun-arkeologi

2011-02-01T16:38:00.003+01:00

Hemma igen efter arkeologiska utgrävningar av hundmun hos veterinär. Veterinären och jag var överens om att det var med skräckblandad förtjusning vi skådade vovven i munnen. SÅ jäkla äckligt och ändå så spännande.

Nu är munnen sanerad och alla bitar pinne borta - även de som bäddats in i gommen och holkat ur en stor grop. Förhoppningsvis växer tandköttet tillbaka runt tandhalsarna och munnen läker igen. "Om hunden kan låta blir att äta fler pinnar", sa veterinären, så jag bad honom förmedla det till hunden så den förstod. Vi får se om kommunikationen gick hem. Just nu vilar patienten ut innan hon går löst på pinnarna igen...

Savannah

2011-01-31T20:39:00.004+01:00

I morgon blir det veterinären för Savannah. Helt omärkligt har hon spräckt den stora kindtanden längst in i käften. Vet inte när eller hur.

Men så lyckades hon få in en pinne mellan halvorna och rakt in i köttet och den buktade ut på utsidan av kinden så jag upptäckte den. Jag lovar att det inte var en vacker syn - eller lukt... Nå, pinnen pillade jag bort så gott det gick och hunden blev genast gladare. Men lite beståndsdelar blev givetvis kvar i såret och det hjälpte inte att spola rent. Nu är det illrött och varigt. I morgon veterinär.

Behöver jag säga att det hela upptäcktes fredag kväll cirka klockan sex-halv sju...

Dinna

2010-12-14T10:39:00.003+01:00

Nu är det tredje morgonen på raken som Dinna vägrar gå med oss ut. Både morgon och kväll har hon smitit undan - inte varit ute sedan i lördags. Ja, i rastgården då, men inte ute med oss på promenad.

Hon verkar väl inte direkt sjuk, men väldigt grinig. Men så är det ju kallt ute som sjutton också och vem blir inte grinig då - jag är grinig så det smittar så klart av sig. Jag ska ta mig en funderare på detta över julen och försöka förstå mig på henne, men fortsätter det får jag såklart gå till veterinären och be dem kolla henne. Fast med så diffusa symtom är ju chansen att det hittar något obefintlig...

Mentaltest

2010-11-05T15:37:00.004+01:00

Halleluja! Nu har SKK äntligen fått upp Lyras mentalprotokoll på Hunddata. Det var inte en dag för tidigt. Vi gjorde testet 22 augusti...

Valpar

2010-09-24T15:54:00.003+02:00

Fick idag veta att Savannahs dotterdotter Abbey väntar valpar med importhanen Camelot´s Playboy To The Stars. Valparna kommer första veckan i oktober så om någon planerar tillökning i familjen inom kort kan man kika in på http://www.dolcecascada.com/ för mer info.

Lyra och Taras valpar

2010-09-08T18:33:00.004+02:00

Kolla filmen av Lyra som barnsköterska:

Lyra just nu...

2010-08-27T16:00:00.006+02:00

Fick bilder av Anci från Ölandshelgen, av min lilla grå hund. Här är några:

Båda bilderna är tagna av Anci Niklasson

Mentalprovad

2010-08-23T19:58:00.003+02:00

Ja, hunden är det - inte jag... Vi var på Öland och testade valpen tillsammans med flera andra i kullen och det var både kul och trevligt. Så nu har Lyra känd mental status och den var inte alls dålig heller...

Paus

2010-08-04T18:00:00.003+02:00

Jag har beslutat ta en paus från Weimaranerklubben... Det har varit så många konstiga turer där nu att jag känner behov att distansera mig.

Jag har ingen uppfödning nu och inget direkt behov av klubben. Jag irriterar mig bara på allt jag får höra därifrån om avundsjuka och baktaleri och kotterier som bildas för det ena eller andra syftet. Det är tråkigt att ett gemensamt intresse ska ta fram det sämsta hos folk... Om jag i en framtid åter får lust på klubbaktiviteter så är det ju inte värre än att jag betalar mitt medlemskap igen, men just nu är det SWEiK bye-bye...

Utbrutet

2010-07-25T21:56:00.005+02:00

Då...

Nu har det brutit ut. Jag har gått ett tag och väntat på det och idag skedde det...

"Valpen" har ännu inte löpt (16 månader gammal) men hon är ju tydligt i puberteten och en allmänt påfrestande tonåring. Hon viker inte längre självklart för de andra och jag har just väntat på att gnistorna ska börja yra. Idag var dagen...

Lyra stod bredvid mig och väntade på äppleskrutt och när jag gav den till henne så boxade hon till den med nosen så den for och blixtsnabbt var det ett par andra där också. Skrutten försvann i labradorens mun (tror jag) men Lyra och lapphunden rykte ihop och ingen ville ge med sig. De hade hunnit nypa varandra ordentligt båda två innan jag fick lugn på dem och valpen pep lite - mest av ilska och besvikelse tror jag, men öronen var ganska varma och hade hårdnader i sig. Lapphunden går det ju inte att få grepp på like enkelt så hon klarade sig..

Så letade de skrutt, men där fick de tji. Skrutten var borta.

Nu...

Usch!

2010-07-24T13:21:00.002+02:00

Tog med "valpen" ut på gräsmattan för ett lydnadspass med "fot" och apport. Det var ett styvt jobb att alls nå fram och mycket lite koncentrationsförmåga. Det som gick så bra före vintern... Och som alltid får en hunds totala ofokus alltid fram det sämsta i mig. Det var ingen lyckad dag...

Hemma för gott

2010-07-21T13:55:00.003+02:00

Nu är Tara hemma igen - så skönt... Det tycker både hon och jag. Och den gapiga lapphunden var så glad att se sin kompis att jag förlät henne en massa synder på en gång...

Stackars Dinna!

2010-07-14T15:19:00.004+02:00

Just varit hos veterinären med en hund som hade en analsäck stor som en golfboll och smärtor därefter. Massor av klet kom ut och till slut även var och blod. Nu är hon lite lättad och absolut glad att ha fått komma med hem igen - hon tror alltid jag ska lämna henne kvar... Med rötmånaden i antågande så var det skönt att vi fick detta åtgärdat i tid...

Sista juni

2010-06-30T20:15:00.003+02:00

Så, nu har Tara och valparna åkt norröver. Vi säger att de ska på semester i Roslagen, men Tara var inte övertygad - hon tyckte vi borde ändrat planerna... Min lilla flicka - jag hoppas hon finner sig tillrätta så de tre veckorna går fort.

Det är tomt efter de små klimparna - inga små gulorange troll som rultar runt och puffar med sina små nosar och inga sylvassa gaddar. Lyra saknar dem också - hon inspekterade det tomma (städade) köket noga och gick sedan ut för att leta där. Samtidigt är det lite skönt, för hade de stannat längre så hade det ju blivit ännu svårare att skiljas från dem.

Så vi skickar med dem en välgångsönskan - måtte ni hitta till fina egna hem med många tuggvänliga kompisar och snälla människor. Jag hoppas vi får höra då och då hur ni har det.

Storasyster Lyra

2010-06-26T16:20:00.005+02:00

Lek med oss, syrran!

Kom igen nu unge, så busar vi!

Min fina flicka...

Lyra har på ett alldeles förtjusande sätt adopterat Taras valpar och sköter dem omsorgsfullt. Leker med dem - väldigt försiktigt. Trots att hon klampar runt med sina stora tassar runt dem är ingen av dem ett dugg rädd för henne, utan hänger i hennes hälsenor och öron/nos med sina vassa gaddar. Lyra älskar det. Oj, vad hon kommer att sakna dem när de åker i nästa vecka. Det blir nog stor sorg - jag får helt enkelt hitta på något speciellt för bara Lyra så hon får annat att tänka på. Utan valpar att vakta blir det ju lite tid över... :-)

Jävla valp!

2010-06-11T20:18:00.002+02:00

Idag gnagde valpen av hörnet av soffan... Den soffa jag egenhändigt klätt om. Hon menade just inget med det, utan vara bara sur för att lapphunden hade snott hennes kartong, så då bet hon på första bästa grej som kom i närheten. Och det var min soffa...

Bli vuxen valpjävel!

Katter...

2010-06-08T20:50:00.002+02:00

Kan man aldrig begripa sig på. Här ligger HK (Herr Katt), UH (Universums Härskare) och vilar i en låda med begagnad jord. Det är en gammal katt-toa-låda kan jag tillägga. Till och med hans bror i bakgrunden undrar vad han sysslar med.

Tara har fått valpar!

2010-05-26T17:11:00.004+02:00

Fyra stycken små gula labradorer såg dagens ljus här onsdagen 26 maj. Trinda och goa är de och tycks mätta och belåtna med livet. Är det någon som är sugen på en valp så får man kontakta Taras uppfödare, kennel Viltvårdarns, för detta är deras kull och jag bara hyser den ett tag. Vad gör man inte för att få lukta på lite valp-päls...

Vikt

2010-05-23T17:14:00.002+02:00

Har tyckt att valpen ser lite mindre utmagrad ut och det visade sig stämma. Hon väger nu 25,4 kg och det är ju inte mycket, men ett tag var hon nere i 24 kg. Så en förbättring är det allt.

Vad är det där?

2010-05-21T21:43:00.002+02:00

undrar Lyra...

Valpens ögon

2010-05-11T19:40:00.003+02:00

Ja, idag har jag kommit på att min hund (valpen) har en riktigt stor nackdel som jakthund. Hennes skelögdhet är ful, men charmig, men framför allt så får en henne att titta strax vid sidan av det hon intresserar sig för (från min synvinkel alltså - själv tittar hon säkert på EN av de avbilder av verkligheten hennes hjärna får sig till livs). Det kan diffa på mer är 45°.

Idag smög hon på katten och fokuserade benhårt på den. Katten förstod inte det eftersom hunden stirrade på en punkt en bra bit ifrån honom. Och jag som förare hade inte haft en aning om var den fågel skulle kunna tänkas gå upp som hon markerat på det viset. Kanske blir det en annan sak med vittring, men det återstår ännu att se.

Första maj

2010-05-01T21:32:00.006+02:00

Tillbringat dagen med nationella prov och blodiga kadaver - det senare i form av en gräsand, en duva och en synnerligen blodig, nackskjuten kanin. Ja, jag har alltså tränat apportering med djuren... Valpen hade legat av sig under vinterns sysslolöshet och fick övertalas om att apporten skull tillbaka till mattes hand, ...men efter några rundor kom hon ihåg hur det skulle vara.

Skolstart

2010-04-21T22:32:00.002+02:00

Idag började Lyra skolan. Första tillfället på agilitykursen och det syntes ju lätt att det behövdes... Hon kan mycket och hon är inte alls svår att få att visa det, men allt är ju så himla skojigt. Lyra är patologiskt förtjust i folk och fä och min vänstra arm är mer eller mindre ur led efter ett par timmar på träningsplan. Men vi jobbar vidare på det - detta är välinvesterade pengar tror jag och dessutom är det kul.

Sju år idag!

2010-04-10T15:47:00.002+02:00

Idag blir Dinna och hennes syskon sju år gamla. Grattis till er allihop! Det känns som igår när ni sprang runt här och var små. Grattis, Cerruti, Nenya, Tyr, Goblin, Mica, Nora och Dinna!

HD-fri

2010-04-10T11:44:00.002+02:00

Nu har läsningen dukit upp på Hunddata och Lyra är HD-fri!

Dags att bli vuxen!

2010-03-30T07:43:00.001+02:00

Idag bär det av till veterinären för HD-röntgen på lilla fröken grå. Sedan är hon invigd i vuxenlivet, menar de andra hundarna. Ingen är vuxen om den inte är röntgad.

Sladdar...

2010-03-25T18:19:00.001+01:00

Idag hade min "valp" försökt sig på något nytt när hundarna var ensamma hemma. Hon tuggade sig igenom sladden till min sänglampa. Sladden satt i väggen, så hon borde ha fått en ordentlig kyss för besväret. Hoppas hon lärde sig en läxa och slutar med sådant ofog... Jag får väl läsa i sängen till stearinljus i kväll...

Ett år

2010-03-24T09:36:00.003+01:00

Kors vad tiden går! Idag blir Lyra ett år - den lilla valpen... Undrar hur länge det kommer att dröja innan hon inte längre är valpen i familjen.

Maskmedel

2010-03-18T21:45:00.004+01:00

Ett sista försök att få ordning på valpens mage och magerhet. Nu har hon gått ner från 26 kilo vid veterinärbesöket i januari till 24,5. Nu är hon avmaskad så håll alla tummar för att detta ska göra susen!

Lyra mår bättre

2010-02-24T15:02:00.003+01:00

Ja, med glädje kan jag konstatera att min "valp" mår bättre nu. Två penicillinkurer tog det, men nu har det lossnat.

Så fort den andra penicillinkuren satts in så la sig urinirritationen OCH magen blev med ens helt bra. Nu är kuren avslutad och fortfarande är hunden frisk. Visst varierar magen från bra till sämre, men medelläget är mycket bättre än förr.

En annan indikation på att Lyras hälsa är bättre är att den eviga vandringen av strumpor, vantar, halsdukar etc från hallen har börjat igen. Det har varit helt lugnt länge. Faktiskt har det inte hänt något när hon varit ensam hemma sedan jullovet, men nu verkar hon fit for fight igen...

Jag väljer att se det hela som något positivt och ett tecken på att hon bättre. Jag tycker till och med att hon kanske lagt på sig en aning hull.

Skolstart...

2010-02-13T08:16:00.002+01:00

Det var stora anmälardagen på vår lokala brukshundklubb och jag hoppade på telefonen för att anmäla fröken löken till skolstart.

Egentligen hade jag tänkta anmäla henne till vanlig grundkurs, men den visade sig vara full en timme efter det att telefontiden börjat. då min avsikt bara var att miljöträna damen frågade jag om det inte fanns några andra kurser. Det gjorde det så fram i vår (när allt detta äckliga vita gått bort) ska Lyra börja på agility.

Ju mer jag tänkte på saken desto bättre kändes det. Att harva på en apellplan är knappast vad jag själv tycker är roligast och jag tror agilityn kan passa Lyra perfekt. Springa, flänga, hoppa och stå i och ändå måste man vara lyhörd och lyda hela tiden. Jag ser fram mot det.

Tills dess (april) ska hon väl hinna bli röntgad också, så jag vet vilka höfter jag har med mig i snöret.

Penicillin igen...

2010-02-07T08:10:00.003+01:00

Unga fröken Lyra har råkat ut för pissesjuka. När det blev kallt före jul började hon plötsligt läcka i bädden, bilen etc. Hon gick ut flera gånger om natten och småskvätte hela promenaderna.

Efter en kort penicillinkur blev det bättre, men strax därpå sämre igen. Så nu går hon åter på penicillin och blev omedelbart bra. Ja, väldigt bra, för även den taskiga magen förvandlades i ett nu. Tänk om hennes magbekymmer berott på en infektion! Hon har varit dålig eller mycket dålig i magen hela tiden, men det har varierat med vad skit hon stoppat i sig. Ibland nästan bra och ibland bedrövligt. Jag har försökt hålla efter henne, givit henne vetefri mat och hoppats hon skulle växa från det hela, som många hundar gör.

Men när jag nu ser reaktionen på vanligt penicillin, så undrar jag om det hela tiden funnits en annan förklaring. Om förbättringen blir bestående är jag jätteglad, men om eländet återkommer, så har jag nu lite mer på fötterna och vet lite mer vad jag ska säga till veterinären. Det får ju bli stor utredning och ju mer info man har desto troligare är det att man kan hitta en lösning på problemen.

Just nu har jag till och med hopp om att Lyra ska kunna börja lägga på sig lite hull och sluta se ut som ett benrangel...

Kallt igen!

2010-01-30T10:36:00.003+01:00

Tjugo minus på morgonen och ingen av oss är värst sugen på att gå ut. De tre grå får alla ha täcken för att klara kylan, men tassarna sticker ju ut och fy för att gå barfota i snön idag. Nå, vi hasade oss runt en kortare runda och sedan stod de framför brasan och värmde sig en lång stund. Vi längtar alla efter vår nu!

Bilden är från förra vintern, men lika vackert är det idag, fast med betydligt mer snö. Fasar för att jag måste skyffla undan en del från taken så de inte bågnar. Problemet är att man själv ju står i fallriktningen och får all snö innanför kragen och i ansiktet. Nej, VÅR tack!

Visst är weimaranern en knähund...

2010-01-19T19:23:00.002+01:00

Lyra just nu

2009-12-29T14:19:00.004+01:00

Ja, nio månader gammal då är man ingen valp längre, utan tvungen att lära sig veta hut på allvar. En massa valpiga saker som numera blivit strängt förbjudna. Lite tråkigt tycker Lyra, som gärna fortsatt vara valp ett tag till.

Exteriört ser hon ut som en korsning mellan en ko och ett mjukisdjur av modell bean-bag. En decimeter högre bak än fram, fransysk och helt utan leder som hämmar rörligheten. Ögonen skelar lätt och just nu är huvudet lite knöligt sedan hon bestämde sig för att se efter om Dinna verkligen menade det när hon morrade över ett ben. Det gjorde Dinna...

Inlärningsmässigt börjar saker landa och det är fortfarande lika skojigt att träna med Lyra. Nu i vintereländet tränar vi inne i köket och tragglar just med det där att apport betyder att man ska hålla kvar grejen i munnen tills man får loss-kommando. Kravapportering alltså... I övrigt är det fritt följ, stegförflyttningar, ligg och stanna kvar på menyn just nu. Man får ju anpassa träningen till utrymmet i köket och fast mitt kök är stort är det mindre än en appell-plan. Till våren ska vi försöka komma med på en grundkurs på SBK för att få träna i miljö och träna med störning. Kanske mest för att se till att matte verkligen jobbar på, för man kan ju inte gå till kursen om man inte gjort läxan. Det brukar fungera för mig och så får hunden aktivering.

Snö är ju ett otyg som borde förbjudas, men det är tur att man kan träna inomhus. Minns att jag tränade Rama i cykelförrådet till det hyreshus där vi då bodde. Det gick fint och hon kom ut ur förrådet till sin första lydnadstävling och tog ett klockrent förstapris och blev tvåa i tävlingen. Men där var det lite mer utrymme än i mitt kök, så där kunde man träna inkallning och sådana saker också. Men såhär mitt i vintern så gör vi så gott vi kan och längtar till vår...

Är det tomten tro?

2009-12-24T18:35:00.002+01:00

Lyra

2009-12-24T11:17:00.002+01:00

Idag är Lyra nio månader gammal och officiell. Det är hon själv dock lyckligt omedveten om...

Aj, örat!

2009-12-19T12:07:00.002+01:00

Ja, idag kom Lyra in med detta trasiga öra. Vad hon gjort vet jag inte i den mjuka snön, men det borde göra ganska ont. Det SER ont ut...

Booooring...

2009-12-18T12:23:00.002+01:00

Det har det varit några veckor, enligt hundarna. Matte har legat med grisasjukan och inte varit nå kul alls. Förhoppningsvis blir det bättre nu under jullovet.

Träning

2009-11-29T12:46:00.003+01:00

Tjugoåttonde november och träning igen. Både släpspår och apportruta.

Lite blandat resultat och spridda glädjeämnen. På släpspåret fanns ingen tendens denna gång till att vilja gömma kaninen, utan den kom direkt tillbaka till matte. Men det var ett mycket splittrat sök efter den och inte någon direkt spårning hela vägen. Men kaninen hittades och kom tillbaka.

Apportrutan gick kanon - alla kråkor/kajor kom in och söket var ivrigt och ihållande och mycket målmedvetet. Lite pipig under väntetiden när träningskompisen fick apportera, men det kan ha berott på samme kompis eget föredöme, för det var ett himla liv på honom när han stod uppbunden. Inte lätt när man vill så mycket och inte får annat än stå och vänta. Det behövde båda hundarna träna på och det fick de alltså göra...

Ståndsanlag?

2009-11-27T21:41:00.003+01:00

Något mycket egendomligt inträffade i Lyras hem idag. När hon kom förbi TV-soffan där husse och matte satt och degade, hörde hon ett konstigt ljud och snodde runt för att ta reda på vad det var.

Och då såg hon det! Ett fult och märkvärdigt djur i den där fåniga burken människorna glodde på - och djuret lät! Ett kort gruff och sedan gjorde hon vad man bör göra i hennes situation - hon stod för djuret för att påvisa för matte att där fanns något hon borde kolla upp. Tack Lyra för din hjälp!

Nya bilder av Lyra

2009-11-21T14:36:00.001+01:00

Grattis amerikanska flodkullen

2009-11-18T19:31:00.003+01:00

Idag blir ni nio år och har hunnit en bra bit på livets väg. Hoppas ni uppfostrat era människor bra nog för att de ska ha givit er något gott och varit extra snälla mot er idag.

Ankan

2009-11-14T11:42:00.004+01:00

Det här är valpens Anka! Den fick hon med sig från sin uppfödare när hon flyttade därifrån slutet av maj och den har varit en kär vän ända sedan dess...

Det är en leksak av vanligt snitt med pip inuti och luddigt tyg på utsidan. En sådan leksak brukar bli mycket populär och det är denna Anka sannerligen. I ur och skur och ut och in i rastgården har den hängt med. Ibland har den blivit kvarglömd ute i regnet och vissa tider har den varit försvunnen, men åter dykt upp.

Nå, det är inget ovanligt så långt – det märkvärdiga är att den har HÅLLIT genom alla dessa veckor av valplek och att den till och med har pipet kvar. Jag trodde inte det fanns en tillverkare som satsade på sådan kvalitet för en simpel sak som en leksak till hund. Helt klart är det rekord på hållbarhet för en kär leksak i detta hur i alla fall. Länge leve Ankan!

Lyra gör det bekvämt för sig

2009-11-08T15:51:00.001+01:00

Och visst är det bäst med egen kudde...

Förste november

2009-11-01T11:03:00.005+01:00

Allhelgona brukar vi ägna åt att ta en stund att minnas våra frånvarande vänner. Så den här noteringen är till er Sniff, Skutt, Rama, Edda och Hella. Ha det bra – vi ses vid regnbågsbron!

Vilken härlig dag!

2009-10-30T17:52:00.005+01:00

Idag var jag och valpen med träningskompisarna Lieselotte, Lukas, Susanne och Tyr ut i skogen tillsammans med ett antal fåglar, en kanin och lite klövar. Enligt principen "man tager vad man haver" hade vi samlat ihop vad vi kunde för en apportsession.

Först fick kaninen motionera med släpspår åt alla hundar. Det gick som smort och alla skötte sig som de skulle. Vi hade hittat fin spårmark där man kunde stå högt som åskådare och se hundarna arbeta. Toppenkul!

Så blev det apportruta med blandat vilt. Tyr och Lukas har ju många gånger förr övat på detta och skötte sig utmärkt, men för lilla Lyra var det första gången. Visst har vi kastat apporter, men aldrig skickat henne på liggande vilt, som hon inte sett falla.

Skulle det vara något problem då? Nej, inte för Lyra. Hon sökte som hon aldrig gjort annat och kom tillbaka med det vilt hon hittade oavsett om hon träffat på det förr eller inte. Så för första gången blev det apport av kråka, kaja, duva och älgklöv. Älgklöven var gigantisk och slog henne på benen när hon sprang, så den var lite jobbig – dessutom var det den hon hittade sist, när hon redan gjort flera sök och började vara ganska trött i huvudet. Men den kom tillbaka den också, om än inte buren så elegant...

Kameran var med denna gång, men när jag tog upp den visade den att batterierna var slut, så jag fick inga bilder. Hoppas Susanne fick några så återkommer jag med dem senare. Just nu blir det gammal skåpmat igen...

2009-10-24T16:43:00.001+02:00

Idag blir jag sju månader! Det regnar ute och fortfarande finns en del blåbär kvar på risen. Kort sagt - livet är underbart! /Lyra

Världens vackraste labrador

2009-10-20T10:07:00.002+02:00

Ja, det är min det...

Artonde oktober

2009-10-18T16:26:00.004+02:00

En bedövande vacker dag, som inleddes snorhalt, men sedan blev helt toppen. Lyra och jag var hos Elisabeth och Anders i Vagnhärad och motionerade rapphöns en smula.

Första fågelkontakten avklarad och intresse väckt. Första kontakt med kanin gick toppen och den apporterades stolt flera gånger och första försök med fågelapport - även detta gick bra.

En jättekul dag för oss båda och nu har vi vilat eftermiddag tillsammans i soffan sedan vi kom hem. Stort tack för att vi fick vara med! Vi kommer gärna tillbaka.

Dagsform...

2009-10-10T14:48:00.004+02:00

Ja, idag ville husse med ut på uppfostringspromenad - han ville filma begivenheterna, så vi gick till ett fält för att träna lite sökapport. Vet inte om det var för att husse var med eller det luktade rådjur så underbart eller Lyra helt enkelt kommit i den åldern, men inte mycket fungerade.

En dummy fick vi lämna i markerna, för varken vi eller Lyra hittade den. Hon letade inte så speciellt mycket heller, men vi desto mer... Den stora röda dummyn kom med hem och den hittade hon och hämtade flera gånger, men det fanns liksom inte någon nivå av koncentration i det hela, utan berodde mest på en slump.

Husse, som är bortskämd med att det finns hundar i familjen som alltid hittar sina apporter, tyckte inte valpens uppvisning var mycket att hänga i julgranen. Jag har ännu inte sett filmen, men jag misstänker att jag håller med.

Som avslutning gick vi en sväng över fältet för att få se på lite fältsök, men inte ens det gick. Valpen bara studsade på mig och hårdtacklade mig så jag höll på att gå i backen. Inte en bra dag alltså, men det blir flera och då går det bättre. Om det aldrig går dåligt glömmer man glädja sig när det går bra.

Vi fick i alla fall avslutningsvis några nya bilder på fröken göken uppställd. Och även om hon inte kan koncentrera sig, så är hon i alla fall snygg...

Hamster

2009-10-09T21:44:00.001+02:00

Så roligt

2009-10-04T14:11:00.002+02:00

Det tycker både matte och hund... Att vara i skogen med Lyra är som att flyga själva. Hon far som en raket genom blåbärsriset och vi tränar det ena och andra. Idag övade vi bland annat på sitt-stanna-kvar, som synes.

Mest blir hon en suddig fläck i bland skogens blad, när hon dra förbi.

Men ibland stelnar hon till så fokus hinner med.

Lyra igen

2009-09-26T20:34:00.005+02:00

Idag dristade vi oss ut på en "uppfostringspromenad" igen. Hältan är mycket bättre - faktiskt så bra att det knappast märks längre.

Lyra blev själaglad när hon förstod vad som var på gång. Sprang bredvid mig och slickade lite på handen. Utanför dörren gjorde vi halt och tog lilla dummyn. Sitt - apport - håll fast. Gick hur bra som helst - hon till och med satt kvar. Så tog vi den stora, som brukar vara ute lika snabbt som man lägger in den, men det gick lika bra som den lilla.

I skogen tränade vi som vanligt inkallning, gå vid sidan och sitt på handsignal. Vid ett tillfälle tyckte Lyra matte kunde vänta vid inkallningen, men då kom kärringen ångande genom blåbärsriset och var arg, så det var bäst att vara uppmärksam. Det går mycket bättre nu med kontakten utomhus och det känns som om vi börjar växa ihop.

Hon är en helt underbar hund att träna med - glad och ivrig, men ändå fokuserad och koncentrerad. Lär snabbt och bortser helt från missöden (som ifall man skulle råka trampa på en tass eller göra något annat som skulle skrämt en vekare hund). Det här är helt enkelt precis en hund i min smak. Jag ser fram mot allt kul vi ska ha ihop och varje liten "uppfostringspromenad" är ett nöje i sig och något jag längtar efter. Vi har kul ihop.

Valpen bättre...

2009-09-25T22:44:00.003+02:00

...men nu är lapphunden halt. Hon har åter igen skalat av sig en bit av trampdynan – för tredje gången denna höst. Alltid är det något.

Alltjämt halt...

2009-09-24T17:40:00.003+02:00

Ja, unga fröken linkar fortfarande omkring med en ond tass. Riktigt hyggligt ser det ut sedan hon tagit det lugnt medan jag varit på jobbet, men hem med mig kommer lapphunden och de två leker så det ryker numera. Och ingen valp kan tacka nej till lek... Sedan haltar hon värre igen, men hur hindrar man hundar från att ha kul ihop med mindre än att stänga in dem var och en för sig?

Jag avbryter alltför vild lek och håller tummarna för att inte just det onda stället ska komma i vägen. Det gör det sällan, för jag hör inga nödrop, men nog är valpen halt alltid när hon kommer in. Våra "uppfostringspromenader" får bli regelrätt träning i trädgården - sitta, gå fint och hålla apporten. Saker man kan göra utan att flänga runt. Jag ska hitta på lite fler grejer att börja med, så hjärnan håller igång (ja, jag menade ju egentligen hennes hjärna...). Kanske blir det hela en skänk från ovan och en början på en bra utbildning för en ung dam med långa ben.

Halta Lotta

2009-09-20T20:59:00.004+02:00

Idag var valpen och lapphunden i trädgården och lekte när jag plötsligt hörde en vild klagan där ute. Alla kom på fötter och rusade runt och i sinom tid kom lapphunden in med valpen. En ynklig liten sak med bara tre användbara ben kvar. Om de lekt så vilt att hon trampat fel eller flugit för lågt över något hinder vet jag inte, men tassen gör rysligt ont.

På rastningen hoppade hon på tre ben och har varit påfallande dämpad hela kvällen. Legat still och inte flängt runt och det är väl antagligen det bästa för henne just nu. Hon kan vika ihop den onda tassen och lägga sig på den, så bruten kan den inte vara, men att sträcka ut den och sätta vikt på, det går inget vidare. Jag kan inte se något fel med den och hon reagerar inte när jag tar i den. Jag vet faktiskt inte vad som är fel, men fortsätter det får det bli veterinären på tisdag när jag är ledig. Det är för sorgligt att ha en valp som ligger som en urvriden trasa och mår dåligt. Hoppas en natts sömn gör henne gott.

Träning

2009-09-15T14:21:00.005+02:00

Eftersom fröken valp blivit så aktiv trappade jag upp träningen en aning. Vi var ute i skogen och tränade, förutom allt det vanliga, som komma på inkallning och sitta vid sidan, även apportering med liten dummy. Gick kanon - Lyra letade ivrigt och uthålligt och kom direkt till mig med dummyn. Om jag sedan låtit bli att krångla till det med att sätta samman två moment - vid-sidan och apport - så hade det varit bättre...

På hemvägen gick vi ner till sjön och Lyra gick i och simmade helt utan tvång och besvär. En liten kotte på vattnet räckte för att få ut henne, flera gånger, fast hon höll på att dränka sig första gången. När bottnen tog slut försökte hon fortsätta gå och då försvann hela hunden under vattnet med ett plupp. Men vem bryr sig om sådana småsaker.

Nu sover hon gott. Skönt att det går att få henne trött innan hela hemmet (och rastgården) är uppätna.

Slut på smekmånaden...

2009-09-14T18:27:00.003+02:00

Ja, gullegull-tiden med valpen är nu över - här är fullt-ös-medvetslös hela tiden. Allt försvinner in i käften och tuggas till pulp; mattor, fällar, räkningar, kartonger, böcker... Alltmedan valpen tar på sig sitt bästa änglaansikte. Tur att hon är så söt - annars vete sjutton vad som skulle hända.

Med andra ord är hon en helt vanlig valp.

Nya fotoövningar

2009-09-05T14:08:00.004+02:00

Och jäklar vad valpen tycker det är roligt - svansen går hela tiden. Ändå fick vi ju hyfsade bilder...

Början av september

2009-09-02T20:27:00.002+02:00

Ingen bra start på månaden. Tussen har blivit tokig och vägrar gå ut - antingen har hon varit med om något chockartat ute och blivit skrämd eller så är hon sjuk på något vis.

Hon ligger bara på sitt loft högt uppe under taket och sover/vilar. Nere och äter ibland och eftersom hon vägrar gå ut så ställde jag in en kattlåda till henne i köket. Gissa om den blev använd igår! Visste inte att en liten katt kunde pinka så mycket, men då hade hon nog hållit sig länge, stackarn.

Och lapphunden blev halt och vill inte gå på baktassen. Den är tydligen sönderskuren och det svider väl. Ser inte så allvarligt ut, men ont kan det ju göra ändå. Blir någon mer drabbad nu så kommer jag att känna mig förföljd...

Lättlärd...

2009-08-18T13:19:00.004+02:00

Det var bara förnamnet på fröken Lyra.

Idag gick vi vår tredje "uppfostringspromenad" - redan har det hänt massor. Vi började ju med inkallning med pipa och sitt vid sidan. Det gick snabbt att lära sig och idag började vid med att gå vid sidan. Inga problem. Valpen trippar sött vid min vänstra sida och tittar upp på mig. Alltid lika glad och verkar som hon tycker det är stormkul. Vad roligt det ska bli att få utbilda denna dam!

Skolstart

2009-08-15T15:12:00.005+02:00

Trött efter första dagen i skolan

Det är inte bara matte som börjat skolan - valpen har också gjort det.

Igår var fröken Lyra så övermåttan hemsk när vi var ute att jag beslutade att hon får gå kopplad på gruppromenaderna och så får det bli "uppfostringspromenader" för bara henne och mig. Idag var det dags för första skoldagen och det gick så oväntat bra. Vi tränade sitt vid sidan och komma på pipan och det landade väl hos henne. Hon drog inte ens i kopplet och vi hade en riktigt trevlig stund tillsammans.

Så första dagen i skolan var toppenbra - hoppas resten blir lika bra...

Inget roligt...

2009-08-08T12:01:00.005+02:00

Det är vad hundarna tycker. Inget roligt alls blev det, för matte envisades med att bryta tån igår och kunde bara linka i sakta mak en obetydlig sträcka med de förhoppningsfulla morgonhundarna.

De vuxna förstod helt och fullt att något var på tok och var mycket hänsynsfulla, men valpen begrep givetvis inte ett dugg. Tyvärr blir det väl några veckor nu med mindre roligt för hundar - tår läker, men det gå inte på en kvart.

Vi ska se om vi kan hitta på något annat kul för djur, när tån börjat göra lite mindre ont. Just nu vill matte bara sitta med foten högt och skriker högt om en hund så mycket som tittar på den. Allt har sin tid - nu är det tid att läka.

(Det syns mycket mindre än det gör ont...)

Nya fotoförsök

2009-08-02T16:09:00.003+02:00

Denna gång lyckades jag med fronten, men bakstället ser mer tveksamt ut. En vacker dag ska det nog smälla till och jag får både bak och fram snygga på samma gång...

Honken i plurret

2009-08-02T15:02:00.006+02:00

Blöt efter arbetet

Så har vi provat oss på vattenapportering för första gången - valpen, honken och jag...

Honken flög ut i vattnet och valpen tvekade. Jag gick med ut och hon kom med och sträckte sig försiktigt efter honken och drog upp den. Jättelycklig.

Honken flög igen - denna gång längre ut. Valpen vadade snabbt ut och tog så på eget initiativ stegen ut och simmade fram till den och bärgade den med mycket plask och glada miner.

Även en tredje flygtur slutade med lyckad landning på stranden för dem båda. Duktig valp!

Pappa är ju fransman så då kanske
det är okey att vara fransysk?

Älskade "honk"

2009-07-23T21:08:00.002+02:00

Tyvärr fick jag ingen bild av valpen och hennes "honk" - kanadagåsen med ljudeffekt.

Vi var ute andra gången med den idag och hon verkade acceptera att det var tillbaka till matte man skulle springa och inte åt andra håller eller i gömsle under huset. Jag fångade upp henne när hon var på väg förbi och vi hade en trevlig stund tillsammans med "honken" och snabbt landade det att tillbaka till matte var kul och bra. Klok tjej.

Nästa gång ska jag be sonen ha kameran beredd så det hela förevigas. Idag blir det gammal skåpmat i bildväg.

Segerns viktoria!

2009-07-20T15:42:00.002+02:00

Om man väntar tillräckligt länge och är lagom valpig och foglig, så får man till och med sova tillsammans med sura Dinna. Här är bildbeviset!

Snart fyra månader...

2009-07-17T20:51:00.003+02:00

Kors vad tiden går. Snart fyller unga fröken fyra månader och nog märks det att hon blivit äldre alltid.

Inte alls lika mycket kiss i tid och otid - ibland tror jag nästan att hon fattat detta med att inne är inne och ute är ute. Benen börjar bli lååååånga - nu är hon jämnhög med lapphunden, men har givetvis en hel del massa att växa på sig.

Att gå i koppel fungerar och inkallningen har börjat sitta. Tack för det - vem kan ha en hund som är helt onåbar och plötsligt bara drar iväg? Nu håller hon bra koll på mig, så jag äntligen kan börja med lite träning i skogen - nu när jag vet att hon inte kommer att försvinna.

Bilar är fortfarande läskiga, men i mindre omfattning. Att gå tillsammans med de vuxna hundarna och se hur de hanterar trafik har gjort underverk. Att damen sedan då dessutom lärt sig gå vid vänster sida på "sin position", utan att veckla in sig och byta sida, är ju skönt. Det underlättar när man har fem jyckar att de inte trasslar in sig till ett enda nystan.

Och hon sitter som en ängel för sin matskål och väntar på tillstånd att börja äta. Det satt långt inne, kan jag säga, men nu är vi där.

Inlärning...

2009-07-05T20:59:00.003+02:00

Nu har valpen lärt sig vad man ska göra NÄR man kissat inne. Då ska man snabbt springa ut... Snart har vi kanske nått fram till det omvända också, att valpen springer ut INNAN den kissar. Hoppet är det sista som dör.

Fem på promenad

2009-07-03T21:19:00.004+02:00

Husse har åkt till England och jag tog det som förevändning att börja träningen av att "gå i grupp".

Som alla vet, som försökt, är det inte det samma att gå med en hund som med fem - de måste "köras in" så man kommer någonstans alls och inte bara blir insnodd i fem koppel. Det jobbet började vi idag och det gick över förväntan.

Fröken valp var givetvis uppspelt och studsade runt, men greppade snabbt principen att alla skulle förflytta sig framåt och, efter några tillsägelser, även att det skulle ske i samma fart. Lyra tycker inte om att gå i koppel, så träningen har varit minimal, men efter endast en gång förstod hon att matte inte ville hon skulle dra. Bilar är läbbiga, men ingen kom när vi gick på vägen, så det hela blev inget trauma. I tryggheten med de andra hundarna hoppas jag att vi ska lära oss bemästra rätt bilteknik.

Tid att kissa hade hon dock knappast ett par blixtsnabba skvättar, men det var ju också först gången. Svansen var i topp och lilla fröken hade en toppenkvart.

Lyra utforskar världen

2009-06-29T18:55:00.004+02:00

Idag har det varit roligt värre. Trots 32 graders hetta var valpen vid gott mod.

På morgonen kom låtsasmorbror Lukas på besök och det var spännande värre. Vi var nere och badade och valpen var ute och simmade. Det verkade som om hon tyckte det var kul när tassarna släppte bottnen och hon började flyta. Det är bara tredje gången vi är nere vid vattnet, så det är bra för en tre månaders valp.

Mitt under besöket lyckades valpen vrida till tassen så hon fastnade med trampdynan mellan brädorna i golvet på verandan. Valpen skrek och satt fast och det var inget annat än att bända loss en golvbräda så hon kom loss. Inga bestående men uppstod, men tur vi var flera närvarande för att hålla galen valp stilla och samtidigt hämta kofoten är inte lätt.

Sedan blev det allt det vanliga, spännande som hundar gör - vardagsträna, böka i trädgården, leka med Tara oxh Ælva och bara vara. Livet är fullt av roliga saker, som till exempel vattensamlaren nedanför stuprännan.

Det gör en inte bara glad och förväntansfull,

utan också smutsig om nosen...

Sissels äventyr

2009-06-28T08:20:00.008+02:00

Sissel har varit borta i fyra nätter. Det är rekord till och med för henne. Nog är hon ute och ränner ibland, men man brukar ju se henne mellan varven, men nu har vi inte haft en glimt sedan början av veckan.

Det lilla svarta trollet Oroan tassade genom huset - vad kunde ha hänt? Att katten just lagt av sig sitt halsband och ännu inte fått på sig ett nytt gjorde ju inte saken bättre. Flera gånger om nätterna var jag uppe och lyssnade efter ljud och såg efter om han kanske kommit hem för att äta. Henne splats på min skrivbordsstol gapade förfärande tom och jag började vänja mig vid tanken på att den skulle fortsätta vara det.

I morse var hon tillbaka. Plötsligt dök hon bara upp i köket och fördjupade sig med iver i matskålen. Sög i sig en god portion kattkulor och en halv påse mjuk kattmat (delad med sin syster). Hon tyckte jag överdrev, sa hon - det var väl inte så märkvärdigt med några dagar hit eller dit och hon visste minsann var hon varit hela tiden... Nåja, jag fick på henne ett nytt halsband innan hon försvann ut i Katternas Paradis igen. Snart nog är det regn och snålblåst igen och det gäller att ta vara på sommaren - speciellt när man är katt.

En valp är sötast när den sover...

2009-06-26T21:56:00.001+02:00

Ja, visst är det så...

Nu har vi börjat...

2009-06-19T14:37:00.003+02:00

...med utställningsträningen. Något jag ofta brukar lämna alldeles för länge, för jag tycker det är tråkigt (och det gör nog hunden med).

Nu har vi börjat i tid - det ska krökas i tid det som krokigt ska bli... Men bättre än så här ska det bli innan det är färdigt.

Lyra idag

2009-06-18T14:56:00.001+02:00

Äntligen fick jag, med hjälp av husse, en ny bild av valpen. Hon växer och växer...

Tolv veckor

2009-06-17T20:45:00.006+02:00

Fröken Lyra har fyllt tolv veckor och snart bott i tre veckor i vårt hus. Det innebär att hon börjar vara ordentligt inbodd och numera visar sig från sin sanna sida...

Och nog har hon sina egenheter den unga damen. Lätthanterlig och lugn är en sida, men en annan är när hon vid morgonrastningen cirka klockan fem på morgonen raskt tassar iväg åt motsatt håll när man ropar och försvinner i morgondaggen. Inte kul ens mitt på dagen, men vid den tiden på morgonen blir det en riktigt dålig start på dagen. Det spelar ingen roll om man ropar hennes namn, visslar eller vad tusan man gör, för hon struntar fullkomligt i det.

Första promenaden till brevlådan klarade vi av idag. Det gick bra att gå i koppel nu och nog klädde hon i sitt fina, nya, röda retrieverkoppel. Men när bilarna åkte förbi var det läskigt och hon störtade ner i diket och var skrämd. Hellre det än bilattack kanske... Vi ska försöka gå på egna turer hela sommaren och passa på att träna på ett och annat (som inkallning). I höst kan det väl i alla fall bli tre dagar i veckan med Lyraturer - lördag, söndag och den dag jag är undervisningsfri.

Savannah är fortfarande sur och grinig mot henne, men mest när hon inte vill att valpen ska komma i närheten när hon ligger och vilar. Samma med Dinna, men där är ändå tonen mildare - ibland luktar de till och med på varandra. Lapphunden leker nu fullt ut med Lyra och de har sina kvällspass som får kottarna att sprätta i rastgården. Ælva har kommit på hur man ska göra för att leka med småbarn och de ser ut att ha stortartat roligt. Tara slipper gärna vassa valptänder - hon gjorde sitt med lapphunden.

Katterna har vant sig vid nykomlingen. Så till den grad att hennes närgångenhet fick Her Katt att måtta med vassa och arga tassen när hon jagade honom. Så gör man INTE med Herr Katt. Tussen stryker sig mot Lyra också nu, men vill inte bli jagad (vilken katt vill det?) och Mira kommer in igen och sitter inte ute och surar. Tom och Lyra är riktigt goda vänner, även om Tom inte gillar att bli biten i svansen...

Och så har unga fröken växt också. Om vågen visade rätt så vägde hon tio och ett halvt kilo igår, men hon satt ju inte riktigt stilla. Benen växer så man får ont bara av att se det och det är absolut inte någon knubbig spädvalp längre. Snart är hon helt över på Roburfodret och i veckan får jag köpa en ny matskål åt henne, för den hon äter nu är en beagleskål och den blir väl full och svämmar över. Lite gulliga vanor har hon också fått, som att ligga och sova på fotpallen när vi ser på film. Snäll och tyst när hon blir ensam när de vuxna är ute och då varken äter hon på hemmet eller kissar inne. Kissar inne gör hon annars både nu och då. Men det ger sig...

Torka...

2009-06-16T08:06:00.002+02:00

Ja, inte utomhus, där det bara regnar och regnar, men inne. Måndagen 15 juni var första dagen som lilla Lyra INTE pinkade inne en enda gång. Hon behärskar nu hundluckan fint och har tydligen fått något begrepp om att man ska gå ut och tömma tarm och blåsa.

Dessutom har hon och Ælva börjat leka i hundhagen och det ger henne ju ett skäl att vistas mer där ute. De två har rysligt roligt och den som sett Ælva leka med Tara förstår hur försiktig hon är med valpen. Sista såg jag henne ligga på rygg där ute och valpen hoppade runt och gjorde små attacker. I vanliga fall brukar lapphunden flyga omkring när den leker, men det fungerar inte med valpen, som då tappar henne helt ur synfältet.