I väntans tider...

Nu är det säkert - jag ska bli med valp igen! Till sommaren kommer en liten grå hit hem och hamnar mitt i skocken av djur.

Vad det blir av den får vi se, men jag hoppas den ska gilla att göra saker med mig och i övrigt vara pigg och glad. Det ska bli så spännande att börja om igen.

Födelsedag!

Idag blir Dinna och hennes syskon sex år. Tänk vad tiden går... Men för Dinnas del spelar det ingen större roll, för hon har aldrig blivit äldre än femton månader.

Dagen har hon i alla fall firat med smaskiga pannkakor och ett härligt tokrus i skogen. Solen lyste och vi var påsklediga - kunde inte varit bättre. Nya rastgården är färdig - en ny del av trädgården att vara i när familjen är hemma. Är de ensamma får de nöja sig med sin rastgård bakom huset. Men nu har de alltså fått lite mer mark att röra sig över och det passade ju bra att kunna inviga den just på en födelsedag.

Grattis Dinna! Och grattis Mica, Nenya, Tyr, Goblin, Nora och Ruttan. Hoppas ni alla på er kant hade en underbar födelsedag!

Vändpunkt

Denna vecka har jag begärt att få nedsättning i tjänsten för att få någon möjlighet att fylla mitt liv med annat än jobb. Det blir ett avbräck i ekonomin, men samtidigt ett tillfälle att få göra sådant jag älskar.

Det öppnar också möjligheten att starta om med uppfödningen, som legat nere i många år. För första gången på länge ser jag fram mot ett hundliv som inte behöver stå i skuggan av arbetstider och bli ett ständigt dåligt samvete för allt jag inte hinner göra.

Ett och annat har jag förhoppningsvis lärt mig genom åren och jag tänker börja i rätt ände denna gång. Köpa in två obesläktade tikar och skaffa mig två avelslinjer. Hur det lyckas är en annan sak, men jag ska göra så gott jag kan.

Framgång ligger i de där breven/mailen man får när en valpköpare talar om hur mycket de älskar sin hund och hur mycket den betyder för dem - även om den inte är en provvinnare eller framgångsrik i något fält. Ni som genom åren skrivit sådana mail till mig - det har betytt väldigt mycket för mig.

3 A.E.

Idag är det tre år sedan Edda dog - år 3 A.E. Jag kan inte fatta att det så länge sedan. Jag har fortfarande kvar känslan av henne i mina sinnen - jag kan känna hennes huvud i mina händer och de minns också strukturen i hennes päls. Jag ser hennes ögon och kan höra hennes språk. Hur kan det vara tre år sedan jag satt där på köksgolvet med hennes döda kropp i min famn en sista gång? Hur kan det vara så länge sedan? Hur kan tiden ha sprungit så fort?

Och samtidigt är det svårt att förstå att det bara är tre år... Sedan Edda försvann är det så mycket som ändrat sig här hemma. Jag har fått lära mig leva på ett annat sätt och lärt det så väl att jag ibland inte kan tro att det bara är de sista tre åren av mitt liv jag haft det såhär.

Jag visste det tidigt - att Edda var "Hunden i mitt liv" och att tiden med henne var kort. När hon försvann skulle jag komma att sakna henne för resten av mitt liv. Jag lever just nu ut sanningen i detta - och får fortsätta med det i resten av mitt liv...

Tara 3 år

Idag blir lilla Tara tre år gammal. Grattis på födelsedagen, min lilla solstråle! En lång gosestund och ett smaskigt tuggben fick fira dagen.

Thea

Idag var det dags - lilla Thea har varit hos veterinären och blivit kastrerad. Inget roligt alls för varken katt eller matte.

Riktigt så fridfullt som på bilden har det INTE varit. Thea var påfallande uppvaknad redan när jag hämtade henne och så snart vi kom hem och jag släppte ut henne ur buren, gjorde hon precis som sin mamma tidigare och rusade mot dörren för att komma UT! Hon var helt uppjagad - inte riktigt stadig på tassen och antagligen gjorde det väl ont också.

Ännu har hon inte lyckats komma ut, för om hon gör repris på mammas bravader och drar på skogen och blir borta i flera dygn, så går det nog inte så väl. De lovar minus tio till natten... Men det har varit en kamp. Inte ett ögonblicks ro och upp och ner i fönstret. En tur upp på loftet också, och det slutade så när med ett fall, för tassen är inte stadig och musklerna i magen fungerar inte som de ska.

Jag får magknip av allt hon hittar på, men jag kan ju inte göra mycket mer än hålla henne inne. Mat och vatten och en tillfällig kattoa har hon, men vad som saknas är sinnesfrid. Jag misstänker att vi får klara oss utan den båda två i något dygn till. Sedan kanske den lilla stackaren äntligen kan få sova.

Äntligen lite sol

Och vi var snabbt ute i snön för ett rejs. Jag tror bilderna talar för sig själva...

Här är alla fyra på en rad

Man kan ju bli lite rädd när en vrålande lapphund rusar efter en...

Inte för att hon är värst farlig

Men springa kan hon...

Kom igen nu, morsan! Nu ska du få!!