Ja, nio månader gammal då är man ingen valp längre, utan tvungen att lära sig veta hut på allvar. En massa valpiga saker som numera blivit strängt förbjudna. Lite tråkigt tycker Lyra, som gärna fortsatt vara valp ett tag till.
Exteriört ser hon ut som en korsning mellan en ko och ett mjukisdjur av modell bean-bag. En decimeter högre bak än fram, fransysk och helt utan leder som hämmar rörligheten. Ögonen skelar lätt och just nu är huvudet lite knöligt sedan hon bestämde sig för att se efter om Dinna verkligen menade det när hon morrade över ett ben. Det gjorde Dinna...
Inlärningsmässigt börjar saker landa och det är fortfarande lika skojigt att träna med Lyra. Nu i vintereländet tränar vi inne i köket och tragglar just med det där att apport betyder att man ska hålla kvar grejen i munnen tills man får loss-kommando. Kravapportering alltså... I övrigt är det fritt följ, stegförflyttningar, ligg och stanna kvar på menyn just nu. Man får ju anpassa träningen till utrymmet i köket och fast mitt kök är stort är det mindre än en appell-plan. Till våren ska vi försöka komma med på en grundkurs på SBK för att få träna i miljö och träna med störning. Kanske mest för att se till att matte verkligen jobbar på, för man kan ju inte gå till kursen om man inte gjort läxan. Det brukar fungera för mig och så får hunden aktivering.
Snö är ju ett otyg som borde förbjudas, men det är tur att man kan träna inomhus. Minns att jag tränade Rama i cykelförrådet till det hyreshus där vi då bodde. Det gick fint och hon kom ut ur förrådet till sin första lydnadstävling och tog ett klockrent förstapris och blev tvåa i tävlingen. Men där var det lite mer utrymme än i mitt kök, så där kunde man träna inkallning och sådana saker också. Men såhär mitt i vintern så gör vi så gott vi kan och längtar till vår...
Exteriört ser hon ut som en korsning mellan en ko och ett mjukisdjur av modell bean-bag. En decimeter högre bak än fram, fransysk och helt utan leder som hämmar rörligheten. Ögonen skelar lätt och just nu är huvudet lite knöligt sedan hon bestämde sig för att se efter om Dinna verkligen menade det när hon morrade över ett ben. Det gjorde Dinna...
Inlärningsmässigt börjar saker landa och det är fortfarande lika skojigt att träna med Lyra. Nu i vintereländet tränar vi inne i köket och tragglar just med det där att apport betyder att man ska hålla kvar grejen i munnen tills man får loss-kommando. Kravapportering alltså... I övrigt är det fritt följ, stegförflyttningar, ligg och stanna kvar på menyn just nu. Man får ju anpassa träningen till utrymmet i köket och fast mitt kök är stort är det mindre än en appell-plan. Till våren ska vi försöka komma med på en grundkurs på SBK för att få träna i miljö och träna med störning. Kanske mest för att se till att matte verkligen jobbar på, för man kan ju inte gå till kursen om man inte gjort läxan. Det brukar fungera för mig och så får hunden aktivering.
Snö är ju ett otyg som borde förbjudas, men det är tur att man kan träna inomhus. Minns att jag tränade Rama i cykelförrådet till det hyreshus där vi då bodde. Det gick fint och hon kom ut ur förrådet till sin första lydnadstävling och tog ett klockrent förstapris och blev tvåa i tävlingen. Men där var det lite mer utrymme än i mitt kök, så där kunde man träna inkallning och sådana saker också. Men såhär mitt i vintern så gör vi så gott vi kan och längtar till vår...
