Lyra mår bättre

Ja, med glädje kan jag konstatera att min "valp" mår bättre nu. Två penicillinkurer tog det, men nu har det lossnat.

Så fort den andra penicillinkuren satts in så la sig urinirritationen OCH magen blev med ens helt bra. Nu är kuren avslutad och fortfarande är hunden frisk. Visst varierar magen från bra till sämre, men medelläget är mycket bättre än förr.

En annan indikation på att Lyras hälsa är bättre är att den eviga vandringen av strumpor, vantar, halsdukar etc från hallen har börjat igen. Det har varit helt lugnt länge. Faktiskt har det inte hänt något när hon varit ensam hemma sedan jullovet, men nu verkar hon fit for fight igen...

Jag väljer att se det hela som något positivt och ett tecken på att hon bättre. Jag tycker till och med att hon kanske lagt på sig en aning hull.

Skolstart...

Det var stora anmälardagen på vår lokala brukshundklubb och jag hoppade på telefonen för att anmäla fröken löken till skolstart.

Egentligen hade jag tänkta anmäla henne till vanlig grundkurs, men den visade sig vara full en timme efter det att telefontiden börjat. då min avsikt bara var att miljöträna damen frågade jag om det inte fanns några andra kurser. Det gjorde det så fram i vår (när allt detta äckliga vita gått bort) ska Lyra börja på agility.

Ju mer jag tänkte på saken desto bättre kändes det. Att harva på en apellplan är knappast vad jag själv tycker är roligast och jag tror agilityn kan passa Lyra perfekt. Springa, flänga, hoppa och stå i och ändå måste man vara lyhörd och lyda hela tiden. Jag ser fram mot det.

Tills dess (april) ska hon väl hinna bli röntgad också, så jag vet vilka höfter jag har med mig i snöret.

Penicillin igen...

Unga fröken Lyra har råkat ut för pissesjuka. När det blev kallt före jul började hon plötsligt läcka i bädden, bilen etc. Hon gick ut flera gånger om natten och småskvätte hela promenaderna.

Efter en kort penicillinkur blev det bättre, men strax därpå sämre igen. Så nu går hon åter på penicillin och blev omedelbart bra. Ja, väldigt bra, för även den taskiga magen förvandlades i ett nu. Tänk om hennes magbekymmer berott på en infektion! Hon har varit dålig eller mycket dålig i magen hela tiden, men det har varierat med vad skit hon stoppat i sig. Ibland nästan bra och ibland bedrövligt. Jag har försökt hålla efter henne, givit henne vetefri mat och hoppats hon skulle växa från det hela, som många hundar gör.

Men när jag nu ser reaktionen på vanligt penicillin, så undrar jag om det hela tiden funnits en annan förklaring. Om förbättringen blir bestående är jag jätteglad, men om eländet återkommer, så har jag nu lite mer på fötterna och vet lite mer vad jag ska säga till veterinären. Det får ju bli stor utredning och ju mer info man har desto troligare är det att man kan hitta en lösning på problemen.

Just nu har jag till och med hopp om att Lyra ska kunna börja lägga på sig lite hull och sluta se ut som ett benrangel...

Kallt igen!

Tjugo minus på morgonen och ingen av oss är värst sugen på att gå ut. De tre grå får alla ha täcken för att klara kylan, men tassarna sticker ju ut och fy för att gå barfota i snön idag. Nå, vi hasade oss runt en kortare runda och sedan stod de framför brasan och värmde sig en lång stund. Vi längtar alla efter vår nu!

Bilden är från förra vintern, men lika vackert är det idag, fast med betydligt mer snö. Fasar för att jag måste skyffla undan en del från taken så de inte bågnar. Problemet är att man själv ju står i fallriktningen och får all snö innanför kragen och i ansiktet. Nej, VÅR tack!

Visst är weimaranern en knähund...

Lyra just nu

Ja, nio månader gammal då är man ingen valp längre, utan tvungen att lära sig veta hut på allvar. En massa valpiga saker som numera blivit strängt förbjudna. Lite tråkigt tycker Lyra, som gärna fortsatt vara valp ett tag till.

Exteriört ser hon ut som en korsning mellan en ko och ett mjukisdjur av modell bean-bag. En decimeter högre bak än fram, fransysk och helt utan leder som hämmar rörligheten. Ögonen skelar lätt och just nu är huvudet lite knöligt sedan hon bestämde sig för att se efter om Dinna verkligen menade det när hon morrade över ett ben. Det gjorde Dinna...

Inlärningsmässigt börjar saker landa och det är fortfarande lika skojigt att träna med Lyra. Nu i vintereländet tränar vi inne i köket och tragglar just med det där att apport betyder att man ska hålla kvar grejen i munnen tills man får loss-kommando. Kravapportering alltså... I övrigt är det fritt följ, stegförflyttningar, ligg och stanna kvar på menyn just nu. Man får ju anpassa träningen till utrymmet i köket och fast mitt kök är stort är det mindre än en appell-plan. Till våren ska vi försöka komma med på en grundkurs på SBK för att få träna i miljö och träna med störning. Kanske mest för att se till att matte verkligen jobbar på, för man kan ju inte gå till kursen om man inte gjort läxan. Det brukar fungera för mig och så får hunden aktivering.

Snö är ju ett otyg som borde förbjudas, men det är tur att man kan träna inomhus. Minns att jag tränade Rama i cykelförrådet till det hyreshus där vi då bodde. Det gick fint och hon kom ut ur förrådet till sin första lydnadstävling och tog ett klockrent förstapris och blev tvåa i tävlingen. Men där var det lite mer utrymme än i mitt kök, så där kunde man träna inkallning och sådana saker också. Men såhär mitt i vintern så gör vi så gott vi kan och längtar till vår...

Är det tomten tro?