Utbrutet

Då...

Nu har det brutit ut. Jag har gått ett tag och väntat på det och idag skedde det...

"Valpen" har ännu inte löpt (16 månader gammal) men hon är ju tydligt i puberteten och en allmänt påfrestande tonåring. Hon viker inte längre självklart för de andra och jag har just väntat på att gnistorna ska börja yra. Idag var dagen...

Lyra stod bredvid mig och väntade på äppleskrutt och när jag gav den till henne så boxade hon till den med nosen så den for och blixtsnabbt var det ett par andra där också. Skrutten försvann i labradorens mun (tror jag) men Lyra och lapphunden rykte ihop och ingen ville ge med sig. De hade hunnit nypa varandra ordentligt båda två innan jag fick lugn på dem och valpen pep lite - mest av ilska och besvikelse tror jag, men öronen var ganska varma och hade hårdnader i sig. Lapphunden går det ju inte att få grepp på like enkelt så hon klarade sig..

Så letade de skrutt, men där fick de tji. Skrutten var borta.

Nu...

Usch!

Tog med "valpen" ut på gräsmattan för ett lydnadspass med "fot" och apport. Det var ett styvt jobb att alls nå fram och mycket lite koncentrationsförmåga. Det som gick så bra före vintern... Och som alltid får en hunds totala ofokus alltid fram det sämsta i mig. Det var ingen lyckad dag...

Hemma för gott

Nu är Tara hemma igen - så skönt... Det tycker både hon och jag. Och den gapiga lapphunden var så glad att se sin kompis att jag förlät henne en massa synder på en gång...

Stackars Dinna!

Just varit hos veterinären med en hund som hade en analsäck stor som en golfboll och smärtor därefter. Massor av klet kom ut och till slut även var och blod. Nu är hon lite lättad och absolut glad att ha fått komma med hem igen - hon tror alltid jag ska lämna henne kvar... Med rötmånaden i antågande så var det skönt att vi fick detta åtgärdat i tid...

Sista juni

Så, nu har Tara och valparna åkt norröver. Vi säger att de ska på semester i Roslagen, men Tara var inte övertygad - hon tyckte vi borde ändrat planerna... Min lilla flicka - jag hoppas hon finner sig tillrätta så de tre veckorna går fort.

Det är tomt efter de små klimparna - inga små gulorange troll som rultar runt och puffar med sina små nosar och inga sylvassa gaddar. Lyra saknar dem också - hon inspekterade det tomma (städade) köket noga och gick sedan ut för att leta där. Samtidigt är det lite skönt, för hade de stannat längre så hade det ju blivit ännu svårare att skiljas från dem.

Så vi skickar med dem en välgångsönskan - måtte ni hitta till fina egna hem med många tuggvänliga kompisar och snälla människor. Jag hoppas vi får höra då och då hur ni har det.

Storasyster Lyra

Lek med oss, syrran!

Kom igen nu unge, så busar vi!

Min fina flicka...

Lyra har på ett alldeles förtjusande sätt adopterat Taras valpar och sköter dem omsorgsfullt. Leker med dem - väldigt försiktigt. Trots att hon klampar runt med sina stora tassar runt dem är ingen av dem ett dugg rädd för henne, utan hänger i hennes hälsenor och öron/nos med sina vassa gaddar. Lyra älskar det. Oj, vad hon kommer att sakna dem när de åker i nästa vecka. Det blir nog stor sorg - jag får helt enkelt hitta på något speciellt för bara Lyra så hon får annat att tänka på. Utan valpar att vakta blir det ju lite tid över... :-)

Jävla valp!

Idag gnagde valpen av hörnet av soffan... Den soffa jag egenhändigt klätt om. Hon menade just inget med det, utan vara bara sur för att lapphunden hade snott hennes kartong, så då bet hon på första bästa grej som kom i närheten. Och det var min soffa...

Bli vuxen valpjävel!