Fröken Lyra har fyllt tolv veckor och snart bott i tre veckor i vårt hus. Det innebär att hon börjar vara ordentligt inbodd och numera visar sig från sin sanna sida...
Och nog har hon sina egenheter den unga damen. Lätthanterlig och lugn är en sida, men en annan är när hon vid morgonrastningen cirka klockan fem på morgonen raskt tassar iväg åt motsatt håll när man ropar och försvinner i morgondaggen. Inte kul ens mitt på dagen, men vid den tiden på morgonen blir det en riktigt dålig start på dagen. Det spelar ingen roll om man ropar hennes namn, visslar eller vad tusan man gör, för hon struntar fullkomligt i det.
Första promenaden till brevlådan klarade vi av idag. Det gick bra att gå i koppel nu och nog klädde hon i sitt fina, nya, röda retrieverkoppel. Men när bilarna åkte förbi var det läskigt och hon störtade ner i diket och var skrämd. Hellre det än bilattack kanske... Vi ska försöka gå på egna turer hela sommaren och passa på att träna på ett och annat (som inkallning). I höst kan det väl i alla fall bli tre dagar i veckan med Lyraturer - lördag, söndag och den dag jag är undervisningsfri.
Savannah är fortfarande sur och grinig mot henne, men mest när hon inte vill att valpen ska komma i närheten när hon ligger och vilar. Samma med Dinna, men där är ändå tonen mildare - ibland luktar de till och med på varandra. Lapphunden leker nu fullt ut med Lyra och de har sina kvällspass som får kottarna att sprätta i rastgården. Ælva har kommit på hur man ska göra för att leka med småbarn och de ser ut att ha stortartat roligt. Tara slipper gärna vassa valptänder - hon gjorde sitt med lapphunden.
Katterna har vant sig vid nykomlingen. Så till den grad att hennes närgångenhet fick Her Katt att måtta med vassa och arga tassen när hon jagade honom. Så gör man INTE med Herr Katt. Tussen stryker sig mot Lyra också nu, men vill inte bli jagad (vilken katt vill det?) och Mira kommer in igen och sitter inte ute och surar. Tom och Lyra är riktigt goda vänner, även om Tom inte gillar att bli biten i svansen...
Och så har unga fröken växt också. Om vågen visade rätt så vägde hon tio och ett halvt kilo igår, men hon satt ju inte riktigt stilla. Benen växer så man får ont bara av att se det och det är absolut inte någon knubbig spädvalp längre. Snart är hon helt över på Roburfodret och i veckan får jag köpa en ny matskål åt henne, för den hon äter nu är en beagleskål och den blir väl full och svämmar över. Lite gulliga vanor har hon också fått, som att ligga och sova på fotpallen när vi ser på film. Snäll och tyst när hon blir ensam när de vuxna är ute och då varken äter hon på hemmet eller kissar inne. Kissar inne gör hon annars både nu och då. Men det ger sig...
Och nog har hon sina egenheter den unga damen. Lätthanterlig och lugn är en sida, men en annan är när hon vid morgonrastningen cirka klockan fem på morgonen raskt tassar iväg åt motsatt håll när man ropar och försvinner i morgondaggen. Inte kul ens mitt på dagen, men vid den tiden på morgonen blir det en riktigt dålig start på dagen. Det spelar ingen roll om man ropar hennes namn, visslar eller vad tusan man gör, för hon struntar fullkomligt i det.
Första promenaden till brevlådan klarade vi av idag. Det gick bra att gå i koppel nu och nog klädde hon i sitt fina, nya, röda retrieverkoppel. Men när bilarna åkte förbi var det läskigt och hon störtade ner i diket och var skrämd. Hellre det än bilattack kanske... Vi ska försöka gå på egna turer hela sommaren och passa på att träna på ett och annat (som inkallning). I höst kan det väl i alla fall bli tre dagar i veckan med Lyraturer - lördag, söndag och den dag jag är undervisningsfri.
Savannah är fortfarande sur och grinig mot henne, men mest när hon inte vill att valpen ska komma i närheten när hon ligger och vilar. Samma med Dinna, men där är ändå tonen mildare - ibland luktar de till och med på varandra. Lapphunden leker nu fullt ut med Lyra och de har sina kvällspass som får kottarna att sprätta i rastgården. Ælva har kommit på hur man ska göra för att leka med småbarn och de ser ut att ha stortartat roligt. Tara slipper gärna vassa valptänder - hon gjorde sitt med lapphunden.
Katterna har vant sig vid nykomlingen. Så till den grad att hennes närgångenhet fick Her Katt att måtta med vassa och arga tassen när hon jagade honom. Så gör man INTE med Herr Katt. Tussen stryker sig mot Lyra också nu, men vill inte bli jagad (vilken katt vill det?) och Mira kommer in igen och sitter inte ute och surar. Tom och Lyra är riktigt goda vänner, även om Tom inte gillar att bli biten i svansen...
Och så har unga fröken växt också. Om vågen visade rätt så vägde hon tio och ett halvt kilo igår, men hon satt ju inte riktigt stilla. Benen växer så man får ont bara av att se det och det är absolut inte någon knubbig spädvalp längre. Snart är hon helt över på Roburfodret och i veckan får jag köpa en ny matskål åt henne, för den hon äter nu är en beagleskål och den blir väl full och svämmar över. Lite gulliga vanor har hon också fått, som att ligga och sova på fotpallen när vi ser på film. Snäll och tyst när hon blir ensam när de vuxna är ute och då varken äter hon på hemmet eller kissar inne. Kissar inne gör hon annars både nu och då. Men det ger sig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar