Idag var jag och valpen med träningskompisarna Lieselotte, Lukas, Susanne och Tyr ut i skogen tillsammans med ett antal fåglar, en kanin och lite klövar. Enligt principen "man tager vad man haver" hade vi samlat ihop vad vi kunde för en apportsession.
Först fick kaninen motionera med släpspår åt alla hundar. Det gick som smort och alla skötte sig som de skulle. Vi hade hittat fin spårmark där man kunde stå högt som åskådare och se hundarna arbeta. Toppenkul!
Så blev det apportruta med blandat vilt. Tyr och Lukas har ju många gånger förr övat på detta och skötte sig utmärkt, men för lilla Lyra var det första gången. Visst har vi kastat apporter, men aldrig skickat henne på liggande vilt, som hon inte sett falla.
Skulle det vara något problem då? Nej, inte för Lyra. Hon sökte som hon aldrig gjort annat och kom tillbaka med det vilt hon hittade oavsett om hon träffat på det förr eller inte. Så för första gången blev det apport av kråka, kaja, duva och älgklöv. Älgklöven var gigantisk och slog henne på benen när hon sprang, så den var lite jobbig – dessutom var det den hon hittade sist, när hon redan gjort flera sök och började vara ganska trött i huvudet. Men den kom tillbaka den också, om än inte buren så elegant...
Kameran var med denna gång, men när jag tog upp den visade den att batterierna var slut, så jag fick inga bilder. Hoppas Susanne fick några så återkommer jag med dem senare. Just nu blir det gammal skåpmat igen...
Först fick kaninen motionera med släpspår åt alla hundar. Det gick som smort och alla skötte sig som de skulle. Vi hade hittat fin spårmark där man kunde stå högt som åskådare och se hundarna arbeta. Toppenkul!
Så blev det apportruta med blandat vilt. Tyr och Lukas har ju många gånger förr övat på detta och skötte sig utmärkt, men för lilla Lyra var det första gången. Visst har vi kastat apporter, men aldrig skickat henne på liggande vilt, som hon inte sett falla.
Skulle det vara något problem då? Nej, inte för Lyra. Hon sökte som hon aldrig gjort annat och kom tillbaka med det vilt hon hittade oavsett om hon träffat på det förr eller inte. Så för första gången blev det apport av kråka, kaja, duva och älgklöv. Älgklöven var gigantisk och slog henne på benen när hon sprang, så den var lite jobbig – dessutom var det den hon hittade sist, när hon redan gjort flera sök och började vara ganska trött i huvudet. Men den kom tillbaka den också, om än inte buren så elegant...
Kameran var med denna gång, men när jag tog upp den visade den att batterierna var slut, så jag fick inga bilder. Hoppas Susanne fick några så återkommer jag med dem senare. Just nu blir det gammal skåpmat igen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar