Nu är det mer än en månad sedan Sissel kilade genom evighetens port. Tänk att någon så liten kan fylla så stor plats och lämna sådant tomrum.
Jag saknar dig, vännen... Allt här hemma är som vanligt, men ändå helt annorlunda sedan du försvann. Kärlek tar inte hänsyn till bagateller som döden och du finns hos mig varje dag.
Bästaste Sissel! Vi ses vid regnbågsbron.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar