En av mina hundar har matvägrat sedan i augusti. Hon löpte i juli, så hormonerna går högt, men jag tycker ändå det är tidigt att börja kinka med maten efter så kort tid.
Och värre och värre blev det. Sista dagarna har jag inte fått i henne någon mat alls och hennes humör har varit därefter. Hade ju egentligen tänkt avvakta till efter sken-nedkomsten, men det kändes inte rätt så i fredags hade jag tid och skulle ringa veterinären.
På morgonen vägrar hunden som vanligt helt att äta. Men sonen gick på ren ingivelse och tog en näve av varje sort av hundmat - hennes egen och de andras - och gav henne. Hon glupade i sig av de andras. Hon var SÅ hungrig. Jag gav henne en skål med den maten och hon åt varje smula.
Sedan dess har hon ätit all mat hon fått. Hon har egen mat för hennes mage har varit för jävlig och äntligen hittade jag i våras ett foder hon mådde bra av. Hon la på hullet och har blivit bra i magen. Men ingen mat aldrig så bra fungerar om den inte blir äten. Så nu äter hon också Doggy som de andra. Vi får se om det kan fungera eller vi får botanisera bland vetefria smakligare foder.
När detta hände så mindes jag hur en av katterna alltid brukar komma för att få en Doggykula när jag häller upp ny hundmat i bunken. Men när jag erbjöd honom en bit av det andra fodret nobbade han. Smaken är tydligen olika.
Så nu avvaktar jag absolut till skennedkomsten är passerad innan jag försöker ta reda på om min hund har någon åkomma. Nu känns det helt okey att vänta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar