Tråkigt...

På hemväg idag kollapsade Lyra i ett krampanfall. Epilepsi eller vad det kan vara - obehagligt för hunden. Jag begrep direkt vad det handlade om så jag hetsade inte upp mig, men det var ju inte roligt.

Nu får vi se hur det utvecklas och hur svåra anfallen blir och hur ofta de kommer. Detta anfall var kort men dramatiskt och ett ögonblick var jag inte säker på att hunden skulle överleva. Men det gjorde hon och snart nog var hon tillbaka på banan igen. Och det är en indikation på vilket fantastiskt psyke hon har att när det väl var över så var det helt borta och hon fortsatte promenaden som vanligt.

Jag vet inte om det var första gången det hände henne - jag kan ju inte veta vad som händer när jag inte är hemma. Det var första gången jag såg det... Olustigt, men man får lära sig leva med det. Hoppas det var en engångsföreteelse.