Mira

060527–161214

Jag skulle vilja att vi fått mer tid tillsammans...

Dinna

2003-04-10 - 2013-09-17

Savannah 

2000-11-18 - 2013-01-25

Underbart

Vadå grill?

Katten var helt oförstående till detta med grill... Han tyckte bara det var en utmärkt liggplats för en katt som ville kolla på vad som hände i skymningen. En utpost i "kattimmen" helt enkelt. Och som sådan fick den godkänt...

Världens snällaste hund

Idag skulle världens snällaste hund ha fyllt sexton år - om hon fortfarande levt. Det är sex år sedan hon sällade sig till skaran av "frånvarande vänner". Saknar dig, Hella!

Grattis på nioårsdagen!

Till Dinna, Tyr, Goblin, Nenya, Nora, Mica, Cerruti och till Zacke vid Regnbågsbron.

Vapenstillestånd

Moster och systerdottern för första gången i fridfull samexistens i kökssoffan... Undrens tid är ännu inte förbi.

There'll be peace in the valley for me someway,
There'll be peace in the valley for me.
I pray no more sorrow and sadness or trouble will be,
There'll be peace in the valley for me.

Anki den andra

Idag fick Lyra en ny anka. Hon var intensivt lycklig - i cirka en kvart. Sedan var nya Anki död...

Men vem är väl jag att döma. Hon hade ju kul, så då var det värt det. Det finns faktiskt en anka till i samma köp, men den började sitt liv i familjen med en runda i rastgården, så den är nytvättad och torkar. Det räddade väl livet på den. Pipet rök direkt och ena foten är nästan avgnagd. Resten dör när den är torr och kan komma i hundmun igen...

Tråkigt...

På hemväg idag kollapsade Lyra i ett krampanfall. Epilepsi eller vad det kan vara - obehagligt för hunden. Jag begrep direkt vad det handlade om så jag hetsade inte upp mig, men det var ju inte roligt.

Nu får vi se hur det utvecklas och hur svåra anfallen blir och hur ofta de kommer. Detta anfall var kort men dramatiskt och ett ögonblick var jag inte säker på att hunden skulle överleva. Men det gjorde hon och snart nog var hon tillbaka på banan igen. Och det är en indikation på vilket fantastiskt psyke hon har att när det väl var över så var det helt borta och hon fortsatte promenaden som vanligt.

Jag vet inte om det var första gången det hände henne - jag kan ju inte veta vad som händer när jag inte är hemma. Det var första gången jag såg det... Olustigt, men man får lära sig leva med det. Hoppas det var en engångsföreteelse.

28 februari

28 februari

Idag är det den 28 februari. Då blir det precis sex år sedan jag miste min bästa vän.

Edda hann med att bli tolv och ett halvt år innan hennes kropp gav upp. Hennes ande var inte bruten, men kroppen höll inte längre. 2006 var den tjugoåttonde februari en tisdag, precis som i år.

Jag ska aldrig glömma den dagen - hur jag satt och väntade på att veterinären skulle komma för den där sista tjänsten i hemmets lugna miljö. Känslan av panik när nålen gick in och hur jag ville ropa: "NEJ! Jag har ändrat mig!" Tomheten efteråt.

Spring lycklig vid Regnbågsbron, min vän – utan smärta och sorger. Vi ses där när det blir min tur...

Elva år

Savannah firar idag sin elfte födelsedag - elva långa år sedan hon och hennes syskon såg dagens ljus. Jag minns deras tid i valplådan som besvärlig, mest för att det var vinter och strömavbrott och jag fick titt som tätt smälta snö på kaminen för att kunna hålla rent i hos dem.

Vår jubilar har tyvärr fått tillbringa dagen med värk i käften av en infekterad skada sedan i våras. Den blossar upp ibland och nu är det värre än på länge. Blir det inte bättre med den vanliga kurer så blir det ett födelsedagsbesök hos veterinären i nästa vecka och det hade vi ju alla kunnat vara utan. Man blir ju dessutom alltid orolig när en gammal hund inte mår bra...

Men idag är hon med oss och vill vara med och hälsa till alla sina syskon - de på jorden och de i hundhimlen. Vore roligt med en rapport från er alla så vi får höra hur ni har det!

Kattliv...

Så var det dags igen...Katten Klös har varit och gjort av med ännu ett av sina nio liv - han har inte så himla många kvar att ta av. Tilltufsad och ont i tassen och en bit öra saknas. Vad han upplevt har jag ingen aning om, men nu vilar han ut...

Soligt möte

Vi träffade Sami och matte Vera. Sami föddes hemma hos oss för ett och ett halvt år sedan.

Det var ett kärt möte och väldigt roligt att se vad det blivit av henne och även att se mor och dotter tillsammans.

Det har ju hänt en del sedan vi såg henne sist...

Regnbågsbron i Wikipeida

Nu har även Wikipedia fått nys om saken...

The story tells of a green meadow located "this side of Heaven" (i.e., before one enters into it). Rainbow Bridge is both the name of the meadow and an adjoining bridge connecting it to Heaven.
According to the story, when a pet dies it goes to the meadow, having its body cured of any illnesses, frailties and/or injuries. The pet runs around and plays with other pets, missing only one thing – the love and companionship of its owner, who is still alive on Earth.
Upon the pet owner's death, on his/her journey toward Heaven s/he crosses the meadow. While doing so, the pet (along with any other pets the owner had while on Earth) spots its owner and runs to greet him/her. Reunited, the pet(s) and owner cross the Rainbow Bridge together into Heaven, never again to be parted.

Hundar och mat

En av mina hundar har matvägrat sedan i augusti. Hon löpte i juli, så hormonerna går högt, men jag tycker ändå det är tidigt att börja kinka med maten efter så kort tid.

Och värre och värre blev det. Sista dagarna har jag inte fått i henne någon mat alls och hennes humör har varit därefter. Hade ju egentligen tänkt avvakta till efter sken-nedkomsten, men det kändes inte rätt så i fredags hade jag tid och skulle ringa veterinären.

På morgonen vägrar hunden som vanligt helt att äta. Men sonen gick på ren ingivelse och tog en näve av varje sort av hundmat - hennes egen och de andras - och gav henne. Hon glupade i sig av de andras. Hon var SÅ hungrig. Jag gav henne en skål med den maten och hon åt varje smula.

Sedan dess har hon ätit all mat hon fått. Hon har egen mat för hennes mage har varit för jävlig och äntligen hittade jag i våras ett foder hon mådde bra av. Hon la på hullet och har blivit bra i magen. Men ingen mat aldrig så bra fungerar om den inte blir äten. Så nu äter hon också Doggy som de andra. Vi får se om det kan fungera eller vi får botanisera bland vetefria smakligare foder.

När detta hände så mindes jag hur en av katterna alltid brukar komma för att få en Doggykula när jag häller upp ny hundmat i bunken. Men när jag erbjöd honom en bit av det andra fodret nobbade han. Smaken är tydligen olika.

Så nu avvaktar jag absolut till skennedkomsten är passerad innan jag försöker ta reda på om min hund har någon åkomma. Nu känns det helt okey att vänta.

Arton år sedan...

Årsdag... 20 augusti 1993 föddes min Edda.

Hon och jag följdes åt i vått och torrt i tolv och ett halvt år. En ofattbart lång tid medan den pågår, men nu är det redan längesen. Hon fattas mig...

Katters tankar

Min lilltjej, Tussen, har inte varit den samma sedan hon kom hem efter sitt trauma sedan hon blivit hundbiten. Det var väl väntat...

Vad jag inte väntat mig var att hon skulle förändras på det här viset. Hon är numera klart MER social mot sina människor. Hon har MER förtroende för oss och blir inte lika lätt skrämd av plötsliga rörelser eller försök till närmanden.

Hundarna håller hon sig ifrån - det undrar jag inte på. Men när det gäller oss tvåbenta har det gått åt helt andra hållet. Katters tankevärld är nog för alltid stängd för mig, men ibland blir man ju positivt överraskad.

Åska och ormar

Så var det dags igen... Det åskade halva natten och regnet vräkte ner. På morgonen satt Klös i uterummet och såg konstig ut. När jag gick ut till honom såg jag att det var blod runt honom och att frambenet var ordentligt svullet.

När jag försökte titta väste han eftertryckligt till mig och det gör han aldrig annars, så jag förstod att det gjorde ont. Vi har alltid sagt att han, som är en stor ormjägare, hade en teknik som gjorde honom immun, men nu var det tydligen slut på hans tur. Ett ormbett gör ont!

Jag försökte ge honom kortison, men han spottade ut och väste och morrade. Jag lät honom vara och han tyckte det var bäst att ge sig ut i regnet igen. Jag ville inte bråka mer med honom, så han får kura ihop sig tills det känns bättre. De katter som tidigare blivit bitna av orm har snabbt blivit återställda oavsett om man lyckats ge dem medicin eller inte.

De säger ju dessutom att man inte ska ge kortison mot ormbett längre. Varför vet jag inte. Jag hoppas min Klös snart mår bättre - och att han lärt sig att ormar är en farlig leksak...

Hemma igen!

Och hur underbart skönt är inte det... Vi har haft en lång gosestund och jag har kunnat undersöka skadorna. Det har nog gjort ont, men ser inte så allvarligt ut. Vi hoppas på god bättring.