Tjugoåttonde november och träning igen. Både släpspår och apportruta.
Lite blandat resultat och spridda glädjeämnen. På släpspåret fanns ingen tendens denna gång till att vilja gömma kaninen, utan den kom direkt tillbaka till matte. Men det var ett mycket splittrat sök efter den och inte någon direkt spårning hela vägen. Men kaninen hittades och kom tillbaka.
Apportrutan gick kanon - alla kråkor/kajor kom in och söket var ivrigt och ihållande och mycket målmedvetet. Lite pipig under väntetiden när träningskompisen fick apportera, men det kan ha berott på samme kompis eget föredöme, för det var ett himla liv på honom när han stod uppbunden. Inte lätt när man vill så mycket och inte får annat än stå och vänta. Det behövde båda hundarna träna på och det fick de alltså göra...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar