Lyra igen

Idag dristade vi oss ut på en "uppfostringspromenad" igen. Hältan är mycket bättre - faktiskt så bra att det knappast märks längre.

Lyra blev själaglad när hon förstod vad som var på gång. Sprang bredvid mig och slickade lite på handen. Utanför dörren gjorde vi halt och tog lilla dummyn. Sitt - apport - håll fast. Gick hur bra som helst - hon till och med satt kvar. Så tog vi den stora, som brukar vara ute lika snabbt som man lägger in den, men det gick lika bra som den lilla.

I skogen tränade vi som vanligt inkallning, gå vid sidan och sitt på handsignal. Vid ett tillfälle tyckte Lyra matte kunde vänta vid inkallningen, men då kom kärringen ångande genom blåbärsriset och var arg, så det var bäst att vara uppmärksam. Det går mycket bättre nu med kontakten utomhus och det känns som om vi börjar växa ihop.

Hon är en helt underbar hund att träna med - glad och ivrig, men ändå fokuserad och koncentrerad. Lär snabbt och bortser helt från missöden (som ifall man skulle råka trampa på en tass eller göra något annat som skulle skrämt en vekare hund). Det här är helt enkelt precis en hund i min smak. Jag ser fram mot allt kul vi ska ha ihop och varje liten "uppfostringspromenad" är ett nöje i sig och något jag längtar efter. Vi har kul ihop.

Valpen bättre...

...men nu är lapphunden halt. Hon har åter igen skalat av sig en bit av trampdynan – för tredje gången denna höst. Alltid är det något.

Alltjämt halt...

Ja, unga fröken linkar fortfarande omkring med en ond tass. Riktigt hyggligt ser det ut sedan hon tagit det lugnt medan jag varit på jobbet, men hem med mig kommer lapphunden och de två leker så det ryker numera. Och ingen valp kan tacka nej till lek... Sedan haltar hon värre igen, men hur hindrar man hundar från att ha kul ihop med mindre än att stänga in dem var och en för sig?

Jag avbryter alltför vild lek och håller tummarna för att inte just det onda stället ska komma i vägen. Det gör det sällan, för jag hör inga nödrop, men nog är valpen halt alltid när hon kommer in. Våra "uppfostringspromenader" får bli regelrätt träning i trädgården - sitta, gå fint och hålla apporten. Saker man kan göra utan att flänga runt. Jag ska hitta på lite fler grejer att börja med, så hjärnan håller igång (ja, jag menade ju egentligen hennes hjärna...). Kanske blir det hela en skänk från ovan och en början på en bra utbildning för en ung dam med långa ben.

Halta Lotta

Idag var valpen och lapphunden i trädgården och lekte när jag plötsligt hörde en vild klagan där ute. Alla kom på fötter och rusade runt och i sinom tid kom lapphunden in med valpen. En ynklig liten sak med bara tre användbara ben kvar. Om de lekt så vilt att hon trampat fel eller flugit för lågt över något hinder vet jag inte, men tassen gör rysligt ont.

På rastningen hoppade hon på tre ben och har varit påfallande dämpad hela kvällen. Legat still och inte flängt runt och det är väl antagligen det bästa för henne just nu. Hon kan vika ihop den onda tassen och lägga sig på den, så bruten kan den inte vara, men att sträcka ut den och sätta vikt på, det går inget vidare. Jag kan inte se något fel med den och hon reagerar inte när jag tar i den. Jag vet faktiskt inte vad som är fel, men fortsätter det får det bli veterinären på tisdag när jag är ledig. Det är för sorgligt att ha en valp som ligger som en urvriden trasa och mår dåligt. Hoppas en natts sömn gör henne gott.

Träning

Eftersom fröken valp blivit så aktiv trappade jag upp träningen en aning. Vi var ute i skogen och tränade, förutom allt det vanliga, som komma på inkallning och sitta vid sidan, även apportering med liten dummy. Gick kanon - Lyra letade ivrigt och uthålligt och kom direkt till mig med dummyn. Om jag sedan låtit bli att krångla till det med att sätta samman två moment - vid-sidan och apport - så hade det varit bättre...

På hemvägen gick vi ner till sjön och Lyra gick i och simmade helt utan tvång och besvär. En liten kotte på vattnet räckte för att få ut henne, flera gånger, fast hon höll på att dränka sig första gången. När bottnen tog slut försökte hon fortsätta gå och då försvann hela hunden under vattnet med ett plupp. Men vem bryr sig om sådana småsaker.

Nu sover hon gott. Skönt att det går att få henne trött innan hela hemmet (och rastgården) är uppätna.

Slut på smekmånaden...

Ja, gullegull-tiden med valpen är nu över - här är fullt-ös-medvetslös hela tiden. Allt försvinner in i käften och tuggas till pulp; mattor, fällar, räkningar, kartonger, böcker... Alltmedan valpen tar på sig sitt bästa änglaansikte. Tur att hon är så söt - annars vete sjutton vad som skulle hända.

Med andra ord är hon en helt vanlig valp.

Nya fotoövningar

Och jäklar vad valpen tycker det är roligt - svansen går hela tiden. Ändå fick vi ju hyfsade bilder...

Början av september

Ingen bra start på månaden. Tussen har blivit tokig och vägrar gå ut - antingen har hon varit med om något chockartat ute och blivit skrämd eller så är hon sjuk på något vis.

Hon ligger bara på sitt loft högt uppe under taket och sover/vilar. Nere och äter ibland och eftersom hon vägrar gå ut så ställde jag in en kattlåda till henne i köket. Gissa om den blev använd igår! Visste inte att en liten katt kunde pinka så mycket, men då hade hon nog hållit sig länge, stackarn.

Och lapphunden blev halt och vill inte gå på baktassen. Den är tydligen sönderskuren och det svider väl. Ser inte så allvarligt ut, men ont kan det ju göra ändå. Blir någon mer drabbad nu så kommer jag att känna mig förföljd...