Vi har ett stort kök, som fungerar som husets nav och den plats kring vilken all aktivitet kretsar. Där finner man också som regel alla djur.
På morgonen hasar jag mig dit ut med fyra hundar i släptåg och där ute träffar vi resten av djuren - de sex katterna. Nåja, alla är väl inte på plats genast - en del har ju egna agendor och de är väl katter och gör som de själva vill... Men är kattskålarna tomma brukar som regel sex förebrående ansikten vändas mot mig - "hur kan du låta oss svälta på detta vis?"
Jag häller upp kattmat och hundmat och förbereder frukost åt de tvåbenta, utan att vara riktigt vaken. I morse tyckte jag att jag hörde ett svagt pip som lät som lilla Thea, men hon var inte där så jag tänkte inte mer på saken. Mat serverades och så småningom kom jag till att rensa upp efter nattens kattlekar. Det stod ett par plastbackar av den sort man förvarar saker under sängar i och en hade ramlat upp-och-ner. Just medan jag lyfte upp den hann jag med att tänka: "Vad skulle hända om en katt blev fångad under en sådan här låda?" Och så lyfte jag och fram kröp Thea...
Hon verkade lite dämpad och alla de andra luktade noggrannt på henne. Hur länge hon legat instängd under plastlådan eller hur mycket luft hon hade kvar där inne, vet jag inte, men snart nog hade hon repat sig och lekte med sin bror igen.
Behöver jag säga att plastlådorna inte står kvar i köket. Unga katter bör ha ofarliga leksaker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar