Systrarna Katt, Mira och Sissel, är en evig följetong. Sedan Sissel fick ungar i somras har det inte rått någon vänskap mellan dem.
I september blev de båda kastrerade och det hade en omedelbart positiv effekt på Mira. Sissel har däremot fortsatt med sina lömska attacker på systern. Ibland får hon bara mord i blicken och smyger sig fram för att skrämma bort systern. Ibland blir det riktigt kattslagsnål, men som väl är mest av den högljudda sorten - ännu inga kloskador.
Sakta förbättrar det sig med tiden, men alldeles för sakta. Mira vågar inte vara inomhus när inte jag är hemma och Sissel ligger och har det skönt i sängen, medan systern huttrar i kattkuren utomhus. Det är inte rättvist.
Så kunde plötsligt vi konstatera en stor frid mellan parterna - under julen la de ner vapnen och "lejonet låg ner bredvid lammet". Häpna och förvånade iakttog vi det hela och i flera dagar höll vapenstilleståndet. Men i morse vaknade jag av kattslagsmål igen och Mira vågade inte komma in förrän till kvällen. Då återgick det till stillestånd och systrarna åt smarriga godbitar från samma fat i köket.
Jag har bestämt mig för att se positivt på det hela - det blir stadigt bättre och så bra som det var nu har det inte varit sedan före kattungarna. Perioderna av osämja blir färre och ligger längre isär - kanske kan vi utrota dem helt med åren... Men jag förstår det inte. Varför är Sissel ibland snäll och ibland galen? Är hon sjuk? Har hon ont? Kan det finnas lömska hormoner kvar trots kastreringen?
De kommer väl aldrig att älska varandra igen, men om de bara kan leva i fred bredvid varandra så är jag nöjd.
I september blev de båda kastrerade och det hade en omedelbart positiv effekt på Mira. Sissel har däremot fortsatt med sina lömska attacker på systern. Ibland får hon bara mord i blicken och smyger sig fram för att skrämma bort systern. Ibland blir det riktigt kattslagsnål, men som väl är mest av den högljudda sorten - ännu inga kloskador.
Sakta förbättrar det sig med tiden, men alldeles för sakta. Mira vågar inte vara inomhus när inte jag är hemma och Sissel ligger och har det skönt i sängen, medan systern huttrar i kattkuren utomhus. Det är inte rättvist.
Så kunde plötsligt vi konstatera en stor frid mellan parterna - under julen la de ner vapnen och "lejonet låg ner bredvid lammet". Häpna och förvånade iakttog vi det hela och i flera dagar höll vapenstilleståndet. Men i morse vaknade jag av kattslagsmål igen och Mira vågade inte komma in förrän till kvällen. Då återgick det till stillestånd och systrarna åt smarriga godbitar från samma fat i köket.
Jag har bestämt mig för att se positivt på det hela - det blir stadigt bättre och så bra som det var nu har det inte varit sedan före kattungarna. Perioderna av osämja blir färre och ligger längre isär - kanske kan vi utrota dem helt med åren... Men jag förstår det inte. Varför är Sissel ibland snäll och ibland galen? Är hon sjuk? Har hon ont? Kan det finnas lömska hormoner kvar trots kastreringen?
De kommer väl aldrig att älska varandra igen, men om de bara kan leva i fred bredvid varandra så är jag nöjd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar