Lyra igen

Idag dristade vi oss ut på en "uppfostringspromenad" igen. Hältan är mycket bättre - faktiskt så bra att det knappast märks längre.

Lyra blev själaglad när hon förstod vad som var på gång. Sprang bredvid mig och slickade lite på handen. Utanför dörren gjorde vi halt och tog lilla dummyn. Sitt - apport - håll fast. Gick hur bra som helst - hon till och med satt kvar. Så tog vi den stora, som brukar vara ute lika snabbt som man lägger in den, men det gick lika bra som den lilla.

I skogen tränade vi som vanligt inkallning, gå vid sidan och sitt på handsignal. Vid ett tillfälle tyckte Lyra matte kunde vänta vid inkallningen, men då kom kärringen ångande genom blåbärsriset och var arg, så det var bäst att vara uppmärksam. Det går mycket bättre nu med kontakten utomhus och det känns som om vi börjar växa ihop.

Hon är en helt underbar hund att träna med - glad och ivrig, men ändå fokuserad och koncentrerad. Lär snabbt och bortser helt från missöden (som ifall man skulle råka trampa på en tass eller göra något annat som skulle skrämt en vekare hund). Det här är helt enkelt precis en hund i min smak. Jag ser fram mot allt kul vi ska ha ihop och varje liten "uppfostringspromenad" är ett nöje i sig och något jag längtar efter. Vi har kul ihop.